Ikonografi ska fördjupa bilden av Lana Del Rey som kulturell ikon

Det är den första vetenskapliga studien av Lana Del Rey som visuell artist som Anna Backman Rogers står i begrepp att genomföra. Hon kommer att nagelfara de visuella teman och motiv som framträder och återkommer i Del Reys musik och hur de ur ett bredare perspektiv relaterar till det amerikanska samhället. Enligt Anna Backman Rogers besitter Del Rey förmågan att på ett unikt sätt belysa de politiska kriser och den kulturella identitet som präglar dagens USA. Studien ska publiceras som en monografi år 2025.

Anna Backman Rogers är själv ett stort fan av Del Rey, men är samtidigt noga med att poängtera att boken inte är någon biografi eller kritisk studie av Del Reys konstnärskap, utan just en ’ikonografi’.  Timmarna som föregick beskedet var nervösa. När Anna väl fått besked om att hennes projekt var ett av dem som Riksbankens Jubileumsfond valt att anslå bidrag gick det inte att ta miste på både glädjen och lättnaden.

–  Jag är så glad för respiten som gör det möjligt för mig att skriva den här boken. Det betyder så mycket för mig. Jag har skrivit böcker utan att ha fått medel tidigare, men då behövt prioritera det arbetet vid sidan om. Den här gången kan jag ägna boken min fullständiga uppmärksamhet, vilket den förtjänar, säger hon.

Bild

Efterfrågar större djup i studier av kvinnors skapande

Enligt Anna Backman Rogers behöver studier av kvinnors kreativa skapande bli djupare och mer mångfacetterade. Inte sällan tenderar narrativet om kvinnors verk att inskränka sig till deras person eller händelser i deras egna liv. Detta ger i sin tur upphov till fördomar som gör gällande att kvinnliga artister inte förmår kombinera kreativt skapande med komplexa samhällsreflektioner. Det faktum att Lana Del Reys främsta följarskara också domineras av tjejer och unga kvinnor menar Anna Backman Rogers ger vatten på kvarnen till de som betraktar hennes musik som irrelevant utifrån en samhällelig eller politisk kontext.

Projektets teoretiska ansats beskriver Anna Backman Rogers som feministisk och psykoanalytisk. Hon menar att samtida feministisk teori – där debatten ofta begränsas till frågor om positiv representation och agens – är otillräcklig för att beskriva komplexiteten i Lana Del Reys skapande. Genom ikonografin kopplad till Del Reys musik kan vi närma oss något större, understryker Anna. Outtalade strukturer – klichéer och föreställningar – om hur Amerika framställer sig själv, sitt fundament, identitet och plats i världen som en så kallad supermakt. Att dessa kunskaper uppstår genom en kvinnlig amerikansk artist är oerhört värdefullt.

Anna Backman Rogers hoppas att projektets inverkan ska ge efterdyningar på flera plan.

– Jag hoppas kunna bidra till att förändra synen på Lana Del Rey. När jag runt år 2007 skrev om regissören Sofia Coppola fick jag höra att hon knappt var värd en artikel. 15 år senare skulle jag vilja säga att den bok jag sedermera skrivit om Coppola inneburit en omvärdering av hennes arbete, samtidigt som den gav ett teoretiskt ramverk för att på liknande sätt analysera andra kvinnliga filmregissörer.

Hon fortsätter:

– Men med det här projektet har jag ännu högre förhoppningar. Musik som akademisk disciplin, precis som många andra ämnen, ses fortfarande på som väldigt manligt. Den betraktas som elitistisk och tråkig. Fokus ligger på att slå vakt om obskyra former av kunskap för att upprätthålla kulturell relevans. Detta har varit skadligt, såväl för de kvinnor som är fans som för kvinnliga artister. Om min bok skulle komma att inspirera fler studier om kvinnliga artister i musik- och i den visuella industrin skulle jag verkligen bli glad.

Anna avslutar:

– Som en modest önskan: om varje person som läser den här texten lyssnar på Lana Del Reys låt ”Venice Bitch”, företrädesvis i en bil sent på kvällen – vilket var själva syftet för vilket låten skrevs… Då har jag gjort mitt jobb.

Text: Erik Pedersen

Se även

Lista på 2023 års samtliga beviljade forskningsprojekt på RJ.se