Inhemska befolkningen i antikens Sicilien var aktiva handlare

Generellt är historieskrivningen om antikens Sicilien överväldigande Graeco-centrerad, det vill säga fokuserad på de inflyttande grekerna. I och med att den inhemska befolkningens arkitektoniska lämningar är relativt osynliga, medan de inflyttade grekernas lämningar är monumentala, har den gängse historieskrivningen varit att den inhemska befolkningen varken hade något territorium, makt eller ekonomiska resurser. Istället har man ansett att grekerna, så fort de etablerade sig på ön (på västra sidan år 628 före vår tideräkning), koloniserade och kontrollerade de största delarna av det sicilianska låglandet, ekonomin och således också den inhemska befolkningen.

Detta synsätt har bidragit till en obalans och en snedvriden syn på den inhemska befolkningens roll, de som den grekiske historikern Thukydides kallade elymerna, i de naturliga, kulturella och ekonomiska landskapen på västra Sicilien under den arkaiska perioden (700-500 f.v.t.), menar Cecilia Sandström som är doktorand i antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet.

Bild

– Mitt syfte med avhandlingen var att skifta fokus. Den inhemska befolkningen ska inte ses som en homogen grupp utan som självständiga aktörer med egna agendor, tycke och smak.

Monte Polizzo övergavs efter en brand

Platsen för hennes studie är den elymska bosättningen Monte Polizzo, belägen på västra Sicilien och strategiskt placerad på ett berg, cirka 700 meter över havet och omkring 20 km från den västra kusten – mitt emellan den feniciska bosättningen Motya, den grekiska bosättningen Selinus, och den större elymska bosättningen Segesta.

– Monte Polizzo var bebott under endast 75 år, mellan 625-550 f.v.t. Bosättningen som var på cirka 20 hektar, övergavs efter en stor brand som ödelade alla hus med undantag av den religiösa helgedomen på akropolen.

Tvärvetenskapliga metoder

Cecilia Sandström har använt tvärvetenskapliga metoder i sin studie. Utöver det arkeologiska materialet, som tydligt visar på handelskontakter med Medelhavets olika folk, har hon med hjälp av pollenanalyser, makrobotaniska analyser samt geomorfologiska analyser av det närliggande landskapet, genomfört en kartläggning av de ekonomiska förutsättningarna på platsen. Av vikt har varit också varit att undersöka om floder var farbara och kunde användas som transportvägar.

– Invånarna på Monte Polizzo var i allra högsta grad själva mycket aktiva i handelssammanhang, säger Cecilia Sandström.

Stort antal amforor

Det stora antalet importerade transportamforor (tvåörade kärl som var vanliga under antiken) avviker från det ganska blygsamma amforamaterial som hittats vid andra inhemska bosättningar i området. 

– En vanlig idé i forskningstraditionen är att det enbart var eliten som fick ta del av innehållet i dessa importerade amforor, som de ofta fick i gåvor från greker och fenicier, men det finns ingen evidens för det på Monte Polizzo. Istället visar resultaten att handel var en stor del av bosättningens ekonomi.

Mycket ovanligt i jämförelse med både grekiska, feniciska och elymska bosättningar på västra Sicilien, är att en övervägande mängd amforor (mestadels etruskiska) är spridda över hela bosättningen – inte bara i helgedomar och ”rika” hus.

– Variationen när det kommer till amforornas olika ursprung visar också på att de hade tillgång till olika nätverk som indirekt kunde nås genom de grekiska och feniciska bosättningarna, men studien visar också att stora möjligheter fanns till direktkontakter genom flodernas mynningar.

Ekologiska och ekonomiska förutsättningar

Studierna av de ekologiska och ekonomiska förutsättningarna i undersökningsområdet visar på unika resultat.

– Att den lokala ekonomin på Monte Polizzo bestod av djurhushållning och jordbruksprodukter, som möjligen exporterades med timmer, är inte överraskande i sig, däremot visar flodsedimentanalyser att de faktiskt avskogade sitt närområde helt, och att de brukade jorden så intensivt att den bördiga humusrika jorden helt eroderade bort under 75 år.

Vidare visar de geomorfologiska studierna att stora delar av området mellan den västra kusten och inlandet där Monte Polizzo var beläget, började utvecklas till sumpmark.

– Men om sjukdomar som ”Mal’aria”, som är dokumenterad på Sicilien under 400-talet f.v.t., redan frodades under 500-talet går inte att belägga ännu. I kombination med avskogningen och den mindre bördiga jord som elymerna lämnade efter sig, kanske detta var skäl nog att lämna platsen och gjorde att den aldrig blev befolkad igen.

Avhandlingen Encountering Environments. Natural conditions for subsistence and trade at Monte Polizzo, Sicily, 650-550 BC försvarades vid en disputation den 24 september, 2021.

Kontakt:
Cecilia Sandström, tel: 0707-721 743 , e-post: cecilia.sandstrom@gu.se