Bild
Den förbjudna staden med snö på taken
Den förbjudna staden i Peking.
Foto: Shutterstock
Länkstig

Inte bara fokus på idrott vid OS i Peking

Publicerad

14 år efter att Peking stod värd för sommar-OS arrangeras nu vinter-OS i samma stad. Goodwill, prestige och ekonomi tror sinolog Fredrik Fällman är drivkrafterna bakom att Kina igen ansökte om att vara värd för ett olympiskt spel.

Kina är inte ett land med tradition av vintersport. Vid OS i Sydkorea för fyra år sedan tog världens folkrikaste stat endast nio medaljer. De naturliga förutsättningarna talar inte för vinter-OS i Peking. Det är ofta kallt i februari, men det faller inte så mycket snö så all snö som behövs för att ro i land ett vinter-OS måste tillverkas. Dessutom kritiseras landet för sina brott mot mänskliga rättigheter. Trots detta är nu Peking värd för de 24:e olympiska vinterspelen.

Men den Internationella olympiska kommittén, IOK, hade inte så många städer att välja på när det var dags att rösta 2015. Storfavoriten Oslo hade dragit sig ur i sista stund efter en het debatt om höga kostnader och medieuppgifter om IOK:s kravlista som bland annat ska ha innefattat ett cocktailparty på kungliga slottet och full kontroll över Oslos annonsplatser. Återstod gjorde då endast Peking och Almaty i Kazakstan, där Peking drog det längsta strået.

Prestige, goodwill och ekonomi

Bild
Fredrik Fällman
Fredrik Fällman, docent i sinologi.
Foto: Johan Wingborg

Fredrik Fällman är sinolog vid Göteborgs universitet. Han forskar om kinesisk historia, religion och propaganda. Han har besökt landet många gånger och levt där längre perioder både som student och som forskare/lärare.

Han tror att det finns flera anledningar till att Peking sökte OS igen. Det är lockande att vara den första stad som arrangerat både ett sommar- och ett vinterspel och det är prestigefullt att visa världen att landet klarar även detta. Inför OS har Kina till exempel byggt nya arenor och nya snabbtåg, bland annat mellan Peking och Zhangjiakou som är platsen där flera snöidrotter avgörs. Det tar nu mindre än en timma att resa de dryga 17 milen.

– Kina fick också en del goodwill när de arrangerade sommar-OS 2008 och vill ha det igen. Men så kommer det inte att bli. Dels på grund av pandemin som gör att ingen internationell publik kan resa dit, dels eftersom landet i flera år kritiserats för brott mot mänskliga rättigheter. Man hade också räknat med ekonomiska fördelar, sponsring och turism.

Diplomatisk bojkott

När Kina fick OS 2008 var det mot ett löfte om att landet skulle förbättra sin politik vad gäller mänskliga rättigheter. Det finns inga tecken på att det har blivit så. Istället finns det uppskattningar om att Kina skickat runt en miljon uigurer på omskolningsläger i Xinjiang. Människorättsorganisationer pekar även bland annat på Kinas förtryck av Tibet och att landet tagit ifrån Hongkong friheter.

Med hänvisning till landets brott mot mänskliga rättigheter har flera länder, som Danmark, Storbritannien och USA, beslutat om en diplomatisk bojkott av spelen. Den innebär att idrottarna medverkar som vanligt, men att toppolitiker inte besöker spelen. Sverige har inte anslutit sig till bojkotten, men ingen från regeringen åker dit på grund av pandemin.

Fredrik Fällman säger att Kina aldrig skulle erkänna att den diplomatiska bojkotten påverkar dem och att landet istället fokuserar på att Rysslands president Vladimir Putin kommer liksom flera inbjudna afrikanska ledare.

 Bojkotten påverkar inte. Kina gör som de vill och om västvärlden inte tolererar det så får det vara så. De vet att de ändå har den ekonomiska kontakten med västvärlden. Ett exempel på det är att när Ryssland annekterade Krim så fick de lämna G8-samarbetetet, men trots övergreppen mot uigurerna får Kina vara med i G20. Den logiken haltar. Och den amerikanska ekonomin är så nära kopplad till den kinesiska att amerikanerna inte kan bryta med dem.

Är det något vi som tittar på OS från Kina bör tänka på hemifrån tevesofforna?
– Vi bör ställa oss frågan ”Är det bra att man har OS här?”. Är det för att IOK är korrupta? Har Kina för mycket makt? Det är bra med en ökad förståelse om hur dubbelt det är, att staten visar upp en fasad. Det är viktigt att skilja parti-statens ”Kina” från den vanliga kinesen som jobbar och lever sitt liv. Kina har kapaciteten att göra vad som helst, men till vilket pris och vilka villkor? Det finns ingen yttrandefrihet. Och Kina är ett kontrollsamhälle. Till exempel rekommenderas OS-truppen att ta med tomma telefoner och datorer för att minska risken att bli övervakade.

Vad kan vi förvänta oss av invigningen den 4 februari?
– Det kommer att vara storslaget, det är det även när det är större nationella arrangemang. Invigningen 2008 var en uppvisning av kinesisk kultur och historia, regisserad av Kinas mest kände filmregissör Zhang Yimou och han regisserar också i år. OS sammanfaller ju det kinesiska nyåret, så det kommer säkert att märkas.

– Vid förra invigningen var det en del fejk. Ett inslag var att det skulle medverka två barn från varje minoritetsbefolkning, men det visade sig vara barn ur majoritetsbefolkningen uppklädda i minoritetsbefolkningarnas dräkter. Det är möjligt att det blir liknande spektakel vid den här invigningen.

Av: Ulrika Lundin 

Kort om vinter-OS

Sedan 1924 arrangerar Internationella Olympiska Kommittén (IOK) separata vinter- och sommarspel. Spelen har genomförts i Europa, i Nordamerika och i Asien i 13 olika länder.

Omfånget på vinter-OS har ökat rejält på 98 år. Då deltog 200 idrottare från 16 nationer och det tävlades i 16 olika grenar. 2022 deltar 3 000 idrottare från 95 nationer och det kommer att göras upp om medaljerna i 109 grenar, vilket är sju fler än det var i Sydkoreanska Pyeongchang för fyra år sedan.

Länder som varit värd för de olympiska vinterspelen

  • USA – 1932 & 1980: Lake Placid, 1960: Squaw Valley, 2002: Salt Lake City
  • FRANKRIKE  1924: Chamonix, 1968: Grenoble, 1992: Albertville
  • ITALIEN – 1956: Cortina d’Ampezzo, 2006: Turin, 2026: Milano
  • NORGE – 1952: Oslo, 1994: Lillehammer
  • JAPAN – 1972: Sapporo, 1998: Nagano
  • KANADA – 1988: Calgary, 2010: Vancouver
  • SCHWEIZ – 1928 & 1948: Sankt Moritz
  • ÖSTERRIKE – 1964 & 1976: Innsbruck
  • DÅVARANDE JUGOSLAVIEN  1984: Sarajevo
  • KINA 2022: Peking
  • RYSSLAND – 2014: Sotji
  • SYDKOREA  2018: Pyeongchang
  • TYSKLAND  1936: Garmisch-Partenkirchen