I mitten av november i fjol ägde den femte PARSE-konferensen rum i Göteborg. Eftersom den fjärde konferensen anordnades 2021, mitt under den då pågående pandemin, och således var helt digital, var detta det första tillfället sedan 2019 som konferensdeltagarna kunnat samlas och träffa varandra personligen. Årets tema var kärlek.
— Kärlek är det vi söker efter för att bekräfta något om vår mänsklighet, säger Jyoti Mistry, professor i film vid HDK-Valand och chefredaktör för PARSE.
PARSE är en internationell konstnärlig forskningsplattform, såväl som en konferens som anordnas vartannat år, baserad vid Konstnärliga fakulteten. Den strävar efter att skapa dialog mellan tvärvetenskapliga konstpraktiker och forskare från olika discipliner. Den första PARSE-konferensen gick av stapeln 2015 och sedan dess har den anordnats regelbundet med två års mellanrum. Titeln på årets konferens var Powers of Love: Enchantment to Disaffection och den lockade över 150 besökare.
Temat kärlek har sitt ursprung i förra PARSE-konferensen, vars tema var våld. Jyoti Mistry förklarar att PARSE:s arbetsgrupp ville ge ett svar på sitt eget föregående tema och svaret blev kärlek.
— Vi ville utforska kärlekens politik, kärlek som en allomfattande transformativ kraft och hur kärlek hjälper oss förstå den samtida världen.
Under tre dagar deltog konferensgästerna i seminarier, föreläsningar, workshops, filmvisningar, utställningar och konserter som alla var kopplade till det övergripande temat. Innehållet kunde variera från en vävares motivation bakom att för hand väva ett enormt porträtt av en älskad hund, att ta selfies som en form av egenvård och egenkärlek till att skriva kärleksbrev som en del av etnografisk forskningsmetodik. Talare såväl som deltagare kom från hela världen.
— Vi strävade efter geopolitisk mångfald, inte bara rörande länder utan också konstpraktik, forskning och discipliner.
En återgång till att träffas på riktigt
Då den fjärde konferensen ägde rum 2021 hade det under rådande omständigheter varit svårt att arrangera den på traditionellt vis. I och med det var den konferensen helt och hållet digital vilket gjorde årets PARSE-evenemang till en storstilad återgång till att faktiskt träffas på riktigt. Med undantag för professor Hiroshi Ishiguro, som höll en föreläsning om möjligheten att robotar skulle kunna börja känna kärlek via länk från Japan, närvarade alla deltagare och talare vid det faktiska evenemanget.
— Det här var en chans att fira möjligheten att träffas personligen. Det var en intim konferens där vi hoppades kunna skapa stämningen och inte bara säga vad temat var och vara nöjda med det, säger Jyoti Mistry.
Konferensen ägde rum i och omkring HDK-Valands lokaler och en viktig knytpunkt var Glashuset. I sitt öppningstal under konferensens invigningsceremoni uppmanade Jyoti Mistry deltagarna att använda Glashuset för vila och som en plats att möta varandra. Det stod öppet under hela konferensen och erbjöd kaffe och fika närhelst deltagarna ville ha det. — Vi ville inte att någon skulle känna sig tvungen att närvara vid varenda programpunkt under hela konferensen. Olika människor har olika tempon och olika behov av vila. Glashuset blev en plats där deltagarna kunde prata och lära känna varandra och ha en känsla av tillhörighet. Underskatta aldrig betydelsen av en god kopp kaffe.
Utöver universitetets egna lokaler använde sig PARSE också av externa ytor som Stadsbiblioteket och Bio Roy. Detta gjorde att navigera staden till en del av evenemanget och att röra sig mellan olika platser för olika programpunkter gav deltagarna en god känsla för Göteborg.
— Det var väldigt uppskattat och för mig var det underbart att samarbeta med människor inom staden. Vi har haft goda samarbeten med Stadsbiblioteket, Bio Roy, Hasselblad Center och Göteborgs Konsthall (GIBCA). Jag hoppas att vi kan utveckla detta i framtiden och med mer samarbeten inom staden.