Den 29 januari sköts den irakiske aktivisten Salwan Momika till döds. Han var känd för att vid flera tillfällen ha bränt koraner i protest mot islam. Efter Momikas bortgång lades åtalet mot honom ned medan hans kompanjon, Salwan Najem, dömdes för hets mot folkgrupp. Najem fick en villkorlig dom och dagsböter. Samtidigt pågår rättsprocesser mot flera av dem som deltog i påskkravallerna 2022.
Göran Larsson, professor i religionsvetenskap samt gästprofessor vid Akademin för polisiärt arbete, menar att koranbränningarna och deras påföljder aktualiserar frågor om demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet.
– Det vi ser idag är den juridiska följden. Rättegångarna som sker nu kommer förmodligen att få en rättslig konsekvens eftersom det blir en prövning av vad hets mot folkgrupp betyder och hur lagen skall tillämpas i framtiden, säger han.
Påskkravallerna väckte stor uppmärksamhet
I Sverige fick koranbränningarna stor uppmärksamhet i samband med de våldsamma påskkravallerna för tre år sedan. Fenomenet uppstod med den danska juristen Rasmus Paludan, som 2017 började bränna koraner som en del av lanseringen av sitt parti Stram Kurs. När han förflyttade sin turné till Sverige var intresset inledningsvis svagt, men det kulminerade vid de våldsamma upploppen under Ramadan 2022.
Man beräknar att händelsen kostade runt 43 miljoner kronor, vilket väckte stor uppmärksamhet i Sverige och startade en diskussion om polisens agerande. Händelserna spreds även internationellt och påverkade Sveriges NATO-ansökan, eftersom flera länder, som Turkiet, såg bränningarna som en provokation mot islam och använde det som ett argument i diplomatiska förhandlingar.
Den mediala bevakningen har i stor utsträckning fokuserat på diskussionen om islam och utmaningarna i ett mångkulturellt samhälle. I efterhand har det framkommit att deltagarna i kravallerna utgjordes av en brokig skara människor med olika motiv till sitt agerande. Detta visar på att frågan är mer komplex än vad som ofta framställs.
Trots detta har diskussionen efteråt fått en inrikespolitisk karaktär.
– Vissa politiker uttryckte att de var förvånade över att polisen inte gav fri eldgivning vid påskkravallerna. Helt plötsligt har vi en diskussion kring yttrandefrihet som påminner om Ådalen 1931, då militären sköt ihjäl demonstranter, säger Larsson.
Svensk media har också missat att skildra den stora majoriteten av personer med muslimsk kulturell bakgrund i Sverige, menar han.
– Denna grupp tycks bry sig relativt lite om koranbränningarna. De tycker kanske att det är onödigt och negativt, men de är inte tillräckligt engagerande för att agera på det, säger Larsson.
Han framhåller också att det finns framgångsrika exempel där polisen har haft dialog med religiösa grupper och byggt relationer med muslimska samfund, vilket lett till mindre konflikter.
Händelserna har påverkat bilden av Sverige
Koranbränningarna och upploppen spreds i sociala medier, särskilt i Pakistan, Turkiet och Mellanöstern, och fick konsekvenser, inte minst för Sveriges NATO-ansökan. Det ledde också till att den svenska ambassaden i Bagdad och det svenska konsulatet i Beirut stormades. Att två svenska fotbollssupportrar sköts till döds i Bryssel 2023 tros också ha koppling till frågan.
– Jag tror överlag att vi behöver titta mer på hur det globala och lokala hänger ihop. Svensk politik vaknade till liv först i samband med NATO-ansökan. Då hade man redan haft en ganska lång tid på sig att förstå att den här frågan kanske inte är viktig för alla, men den är viktig för många. Och det kostar på, säger Larsson.
Ett demokratilyft behövs för yttrandefriheten
En vanlig fråga är varför provokativa aktioner och demonstrationer med potentiellt våldsam utgång får tillstånd att genomföras. Göran Larsson förklarar:
– Många missuppfattar och tror att rättsväsendet och polisen kan säga på förhand om det kommer att ske ett lagbrott, det kan de inte. Ett tillstånd prövar det praktiska, till exempel hur trafiken påverkas och framkomligheten för blåljusverksamhet. Det är först i efterhand, när en handling har begåtts, som man kan bedöma om det är brottsligt.
Hanteringen av situationen kring koranbränningarna kan jämföras med reaktionerna efter Lars Vilks publicering av Muhammedbilden 2007.
– Då togs flera initiativ som bjöd in muslimska grupper i Sverige till möten för att förklara hur yttrandefrihet och demokrati fungerar i Sverige – exempelvis att statsministern inte kan lägga sig i vad som publiceras i svensk press. De uppmuntrade även de som var upprörda att använda sin egen yttrandefrihet för att uttrycka sig genom insändare och olika manifestationer, säger Larsson.
Han betonar att Sverige har ett stort behov av att bygga ett starkare samhälle och att det krävs ett demokratilyft som också är kopplat till frågor om integration. Forskning behöver undersöka hur hanteringen av koranbränningarna och kravallerna har påverkat landet, för att bättre kunna hantera framtida konflikter och spänningar.
Bara för att jag kan, är det rätt?
I Sverige har vi en yttrandefrihet som ger oss möjlighet att uttrycka kritik och ta ställning på ett sätt som kan vara provocerande. Men den svåra frågan är: när går vi över gränsen? Det är här de pågående rättsprocesserna blir viktiga.
Göran Larsson framhåller slutligen att bara för att man kan göra något utan påföljd betyder det inte nödvändigtvis att man bör göra det.
– Det är som på en arbetsplats. Det finns mycket man kan och får göra utan att det leder till påföljder, men förbättrar det arbetsmiljön? Ibland måste vi tänka på hur vi kan göra det bättre istället. Och det ligger mer på individens ansvar, för juridiken kommer inte riktigt åt det, avslutar han.
Text: Hanna Erlingson
