Kostnadseffektivt eller ej – ny forskning om nationella vaccinationsprogram
Att vaccinera barn mot vattkoppor skulle spara pengar, men däremot inte att erbjuda alla 65-åringar vaccination mot bältros. Det är exempel på resultat i en avhandling vid Göteborgs universitet som studerat kostnadseffektivitet av vaccinationer i de nationella vaccinationsprogrammen.
Frågan om vaccinationer är självklart aktuell under pågående pandemi. Vaccination mot covid-19 behandlas inte i den avhandling som nu lagts fram på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, men författaren Ellen Wolff, hälsoekonom på Folkhälsomyndigheten, reflekterar ändå över situationen.
– Det har blivit tydligt att utvecklingen av nya vacciner kan ske i snabb takt. Nya vacciner tenderar dock att ha högre dospris än de som redan finns etablerade på marknaden, konstaterar hon.
Generellt är vaccination en av de viktigaste insatserna för folkhälsan. Många sjukdomar som förr orsakade betydande sjukdomsbörda och förtida död har mer eller mindre utrotats. Vaccination har direkt effekt på den som vaccineras, och bidrar även till att skydda andra i samhället eftersom smittspridningen minskar.
För att införliva vaccinationer i nationella vaccinationsprogram krävs dock samhällsekonomiska avvägningar. Efterfrågan på hälso- och sjukvård är obegränsad, medan resurser i form av arbetskraft, utrustning och kapital inom vården är begränsade.
Livskvalitet och livslängd
Vid en kostnadseffektivitetsanalys av vaccinationsprogram jämförs hälsoeffekter och kostnader av två eller fler alternativa program mot att inte vaccinera. Resultaten presenteras vanligtvis som en kostnad per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår, QALY, ett mått som kombinerar effekter på hälsorelaterad livskvalitet och livslängd. De kostnader som inkluderas i analysen är exempelvis kostnader för vaccinationsdoser, men också kostnad för vård av sjukdom.
Ellen Wolffs forskning har redan under doktorandtidens gång gett kunskaper som påverkat nationella vaccinationsprogram. Det gäller bland annat den numera könsneutrala HPV-vaccinationen, där även pojkar inkluderas sedan hösten 2020. Vaccinet skyddar mot livmoderhalscancer, men också andra cancerformer hos kvinnor och män.
Hon har även studerat kostnadseffektiviteten av olika vaccinationsstrategier för att skydda spädbarn från kikhosta. Den mest kostnadseffektiva strategin visade sig vara att vaccinera barn vid exakt rätt tidpunkt, vid 3, 5 och 12 månader utan fördröjning. Att vaccinera gravida, eller föräldrar eller vårdnadshavare till nyfödda (kongostrategin), var inte lika kostnadseffektivt.
I ytterligare en delstudie undersöks kostnadseffektiviteten av pneumokockvaccination av 65-åringar och 75-åringar. Resultaten indikerar att det inte är kostnadseffektivt att vaccinera 65-åringar mot pneumokocker, men att det kan vara det för 75-åringar.
Vattkoppor värt att vaccinera mot
Vaccination mot vattkoppor finns ännu inte i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, men enligt avhandlingen skulle en sådan insats vara kostnadseffektiv, till och med besparande. Att vaccinera 65-åringar mot bältros, som kan drabba den som en gång haft vattkoppor, når däremot inte upp till kostnadseffektivitet.
När folk i en enkätstudie i avhandlingen tillfrågades om vad samhället borde satsa mest resurser på, förebyggande vaccinationsprogram eller behandling vid uppkommen sjukdom, gjorde deltagarna en tydlig prioritering av det förebyggande arbetet. Antalet svarande var drygt 1 900 personer, utifrån ett representativt urval av befolkningen i Sverige.
– Förebyggande insatser, som vaccinationer, kan innebära stora utgifter i nutid medan hälsoeffekterna uppstår i framtiden. Det kan därför vara svårt att få beslutsfattare att prioritera prevention jämfört med behandling av redan manifesterad sjukdom, avslutar Ellen Wolff.
Titel: Cost-Effectiveness of Vaccination and the Value of Prevention
Kontakt: Ellen Wolff, ellen.wolff@folkhalsomyndigheten.se