Kväve orsakar oväntad växtflytt i europeiska skogar
En ny studie med forskare från Göteborgs universitet visar överraskande att kväveföroreningar är den viktigaste drivkraften när skogsväxter breder ut sig i Europa. Klimatförändringarna påverkar inte växternas förflyttning i lika hög utsträckning.
Höga kväveföroreningar gör att många skogsväxtarter, som olika gräs, buskar och örter, rör sig västerut i Europas kontinentala skogar. Kvävenedfallet kan också missgynna andra arter och leda till förändringar i den biologiska mångfalden.
– Resultaten i vår studie går emot den allmänna uppfattningen att klimatförändringar är den främsta orsaken till att arter flyttar till nya platser, och då främst norrut. Det ger oss en ökad förståelse av hur olika miljöfaktorer, och i synnerhet kväveföroreningar, påverkar växternas utbredning, säger Anne Bjorkman, lektor i växtekologi vid Göteborgs universitet och medförfattare till studien.
Många faktorer avgör
Det antas allmänt att stigande temperaturer driver många arter mot svalare, nordliga områden. Men studien visar att förflyttningen västerut av växter i Europas skogar på kontinenten är 2,6 gånger mer sannolik än förflyttningar norrut. Den primära drivkraften för detta är höga nivåer av kvävenedfall från luftföroreningar, vilket möjliggör en snabb spridning av kvävetoleranta växtarter från främst Östeuropa.
– Det är många faktorer som avgör om en växtart kan etablera sig och bli framgångsrik på en ny plats. Bland annat tätheten på bladverket i skogen, jordmån, klimat och vattentillgång. Framtida mönster för biologisk mångfald drivs av komplexa samspel mellan flera olika miljöförändringar, och inte enbart av klimatförändringarna. Att förstå samspelet är avgörande för att markförvaltare och beslutsfattare ska kunna skydda den biologiska mångfalden och ekosystemens funktion, säger Anne Bjorkman.
Räknar växter
Nyetableringen av dessa mycket konkurrenskraftiga arter i områden med högt kvävenedfall kan ibland ske på bekostnad av de mer specialiserade växtarterna. Den genomsnittliga hastigheten som växterna breder ut sig med är drygt 3,5 kilometer per år.
– I en tid när vi snabbt utvecklar nya moderna metoder för miljöövervakning, som fjärranalys, eDNA och AI, är det viktigt att komma ihåg att traditionella metoder, som att gå i skogen och räkna växter, fortfarande kan ge värdefulla insikter om biologisk mångfald, säger Caroline Greiser som är landskapsekolog vid Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, och medförfattare till studien.
Vetenskaplig artikel i Science: Unexpected westward range shifts in European forest plants link to nitrogen deposition
Kontakt: Anne Bjorkman, lektor i växtekologi på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, telefon: 076-618 25 47, e-post: anne.bjorkman@bioenv.gu.se
Caroline Greiser, forskare i landskapsekologi på Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet, telefon: 076-415 24 85, e-post: caroline.greiser@su.se
I studien analyserades förskjutningarna i utbredning för 266 skogsväxtarter i Europa under flera decennier, de första mätningarna gjordes 1933 på vissa platser. Forskarna inventerade vilka växter som fanns i vilka skogar och jämförde med tidigare mätningar. 39 procent av växtarterna i studien har flyttat sig längre västerut. Förflyttningar norrut observerades för 15 procent av arterna. Flera av Europas mest symboliska skogar ingick i studien, till exempel urskogen Białowieża i Polen. I Sverige ingick skogar i Skåne och på Öland.