Lärarlagsmöten tenderar att vara fragmentariska, handla om praktiska åtaganden och präglas av ett informellt språkbruk. Samtidigt saknas i stort ett professionellt språk som skulle möjliggöra samtal om komplexa frågor av betydelse för läraryrket och undervisning. Det framkommer i en ny avhandling som har analyserat samtal mellan lärare.
Anna Norrström har observerat lärarlagsmöten på tre olika grundskolor för att undersöka hur lärare samtalar med varandra i professionella sammanhang. Lärarlagsmöten hålls på skolorna en gång i veckan och är ett tillfälle där arbetslagen kan diskutera aktuella frågor.
– Forskningen om lärares samtal har under lång tid varit fokuserad på hur särskilda projekt kan utveckla professionella samtal. Men jag ville undersöka vad som händer i ordinarie möten med arbetslagen, säger Anna Norrström.
Fragmentariska möten
I sin analys av lärarlagens samtal skiljer Anna Norrström på en horisontell och vertikal diskurs. Mycket förenklat avser horisontell diskurs samtal som kännetecknas av ett informellt språkbruk där utgångspunkten är personliga erfarenheter medan vertikal diskurs är mer teoretisk och abstrakt.
– Samtliga samtal hade en horisontell diskursorientering. De präglades av att de var personliga, kontextbundna och fragmentariska. Lärarna tar upp frågor som är viktiga för professionen. Men istället för att ta ett steg tillbaka och se på det från ett teoretiskt och mer distanserat perspektiv stannar det vid ett beskrivande och sedan går man vidare till nästa ämne, säger Anna Norrström.
En typisk agenda för ett möte innehöll ett fåtal bestämda punkter. Men generellt sett ägnades den största delen av tiden till att ta upp de frågor som upplevdes som viktigast just då.
– Det bidrar till att det blir fragmentariskt. Det är så många frågor som avhandlas, och i det blandar man in privata ärenden och anekdoter.
Det innebär att lärarlagsmöten sällan är ett forum för professionell kommunikation.
– Genom att samtala på detta sätt kan man inte generalisera bortom enskilda situationer och erfarenheter. Ett utvecklande samtal behöver röra sig mellan närhet och distans. Man behöver kunna ha en förankring i den egna kontexten, men också ta ett steg tillbaka och inta ett utifrånperspektiv.
Praktiska frågor upptar den största delen av mötestiden
Huvuddelen av mötena ägnades åt praktiska frågor såsom logistik, schema, resurser och inköp. Det kunde till exempel handla om vem som ska följa med eleverna på utflykt, vilka som ska vara rast- eller provvakter och vilket material som behöver köpas in. Därutöver lades tid på att diskutera enskilda elevärenden, det vill säga hur det gick för enskilda elever som av olika anledning hade det svårt, och gruppdynamiska frågor som konflikter och gruppsammansättningar. Samtal om undervisning var sällsynt.
– När mötena kan handla om vilken sorts saxar som ska köpas in blir det svårt att prata på djupet om saker som är centrala för professionen. Det kan finnas många orsaker till att det ser ut så här. Det kan röra sig om en kombination av professionens villkor, organisatoriska förutsättningar, mötesinramning, och lärarlags aktiva handlingar, säger Anna Norrström.
Anna Norrström har tidigare arbetat som lärare i svenska och historia på högstadiet och gymnasiet. Hon arbetar nu som universitetsadjunkt på Högskolan i Borås.
Kontakt: Anna Norrström telefon, 033-435 4042, e-post: anna.norrstrom@hb.se