Liten sänkning av grundvattnet kan förstöra husgrunder
Redan för 2000 år sedan skrev romarnas stora arkitekt Vitruvius att träpålar måste slås ner helt i lera eller sank mark för att skapa en stabil grund för byggnader. En ny avhandling från Göteborgs universitet visar att grundläggningar av trä får synliga skador redan efter ett år om grundvattnet sänks.
Många av de äldre husen i Göteborg står på en grundläggning av träpålar. Så länge pålarna är omslutna av vattendränkt, blöt lera har de en lång hållbarhet, vilket beror på att träet bryts ner väldigt sakta i en syrefri miljö. Men om leran börjar torka ut kan träsvampar angripa pålarna som till slut tappar sin bärighet vilket kan ge sättningar i byggnaderna. Exakt hur detta går till är ämnet för en avhandling av Johanna Elam vid Göteborgs universitet.
– Jag ville undersöka hur snabbt nya grundvattenförhållanden påverkar träets nedbrytning i lerjord. Vi har kunnat visa att rötsvamparna bara växer till ovanför grundvattennivån och att det blir mindre bakteriell nedbrytning ju längre ned under grundvattennivån som träet befinner sig, säger Johanna Elam.
Rötsvampar behöver syre
Träpålarnas främsta fiender är rötsvampar och bakterier. Rötsvamparna kan ligga latent i träytan och jorden, och börjar angripa träet först när de kommer i kontakt med syre. Då kan nedbrytningen av träpålen ta fart och försämra pålens hållfasthet inom relativt kort tid, i värsta fall inom några år. Bakteriernas angrepp tar däremot flera hundra år, trots att det pågår hela tiden även i syrefria miljöer.
Johanna Elam har undersökt träpålar och mätt miljöförhållandena vid åtta byggnader i Göteborg. Dessutom har hon i laboratorieförsök simulerat olika grundvattenförhållanden för att bättre förstå effekterna av sänkt grundvatten. I dag tillåts ofta en viss sänkning då det anses vara riskfritt.
Nedbrytningen synlig efter ett år
– I labbförsöken har jag sett att nedbrytningen syns redan efter 12 månader på de träpålar där grundvattennivån hade sänkts och den omgivande leran inte längre var blöt. Proverna som togs från husens pålar har alla klarat sig från röta, vilket tyder på att grundvattennivån och den syrefria miljön har behållits över tid, säger Johanna Elam.
I dag ställs ofta ett krav på maximalt 30 centimeter grundvattenavsänkning runt byggplatser. Men 30 cm lägre grundvatten kan vara tillräckligt för att orsaka allvarlig skada på en träpåle, om sänkningen sker under en lång period. Den kraftigaste nedbrytningen av träet sker närmast över grundvattenytan, även om det tar ganska lång tid för syret att vandra ner i en lera som torkar ut. Vissa resultat tyder också på att om grundvattnet strömmar runt träpålen så kan det tillföras syre som får rötsvamparna att växa till.
– För att skydda träet ska det antingen vara 100 procent vått eller 100 procent torrt. Därför rekommenderar jag att man skärmar av grävda gropar ordentligt så att grundvattennivåerna behålls utanför gropen. Det är bättre än att pumpa dit vatten, som riskerar att öka vattenrörelserna och därmed skapa tillförsel av syre, säger Johanna Elam.
Titel på avhandlingen: Microbial degradation of wooden foundation piles in urban context – causes and concerns
Kontakt: Johanna Elam, doktorand i Miljövetenskap vid Institutionen för marina vetenskaper, telefon: 0766-183066, e-post: johanna.elam@marine.gu.se
- Ta prover på befintliga trägrundläggningar före ett angränsande byggprojekt startar för att kunna bedöma hur pass nedbrutet träet redan är och hur skyddande miljön är.
- Överväg att grundförstärka fastigheten om det finns stora risker för sättningsskador.
- Om du har en krypkällare med jord, lägg in ett golv för att skydda jorden från uttorkning, hellre än att installera en avfuktare eller en vattenpump. Laboratorietester visade att en övertäckning av jordytan ledde till mindre uttorkning och mindre nedbrytning av träet.