Litteraturstudenter möter Belarus i Berlin
Rysslandskännaren och adjunkten Mikael Nydahl tar sina studenter till Berlin för att träffa författare från Belarus. Han vill visa HDK-Valands sistaårsstudenter på litterär gestaltning en del av världen där förtyck och frihetskamp präglar livet och litteraturen.
På en hamburgerrestaurang − mellan seminarier på HDK-Valand och tåget hem till Kristianstad − sitter översättaren och adjunkt Mikael Nydahl. Det är drygt en månad sedan Ryssland invaderade Ukraina och han är mitt upp i ett arbete med att översätta och upprätta kontakter med ukrainska författare.
Mikael menar att den ryska invasionen av Ukraina är slutet på det Ryssland han har lärt känna genom resor och möten med landet och dess litteratur i snart 25 år.
− Den värld jag har verkat i finns inte längre. Den har störtat ner i en avgrund av våld.
Mikael håller kontakten med vänner och kollegor i Ryssland. Försöker hjälpa till så gott det går. Med allt från översättningar till att fly. Sedan invasionens start råder militär censur och regimkritiker som använder ordet krig för att beskriva det som ryska myndigheter kallar för ”en specialoperation” kan dömas till 15 års fängelse.
Reser till Berliln
Men mitt i chocken fortsätter hans vanliga arbete. Just nu håller han som bäst på att planera en resa till Berlin med sistaårsstudenterna på masterprogrammet i litterär gestaltning.
− De ska få möta och bekanta sig med människor som kan ge en djupare förståelse för hur den här delen av världen ser ut och de omständigheter som författarna verkar i.
Från början var planen att studenterna även skulle få träffa den belarusiska nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Aleksijevitj. Men det var tyvärr inte genomförbart efter invasionen.
När det finns möjlighet arrangeras den här typen av utlandsresor i slutet av masterprogrammet i litterär gestaltning. Mikael, som också har undervisat på magisterprogrammet i litterär översättning, menar att det inte går att till fullo förstå eller behärska ett språk utan att tillbringa lång tid i de miljöer där språket talas.
− Språkets mångfald kommer bara fram i tal. Du måste kunna höra en text för att kunna översätta den och du måste veta vad det är för människor som rösten hör till, säger han.
Inga neutrala platser
Det var när ryska skulle bli ett av språken på programmet i litterär översättning som Mikael 2019 rekryterades till HDK-Valand. Dessförinnan har han varit verksam som litterär översättare och förläggare i många år. Hans förlag specialiserar sig på de Östersjönära delarna av Östeuropa, med länder som Polen, Baltikum, Ryssland, Belarus och Ukraina.
− När jag började arbeta med litteratur i Ryssland, för drygt tjugo år sedan, var det fortfarande möjligt att prata om dikter utan att prata om yttrandefrihet. Men i takt med att regimen blivit mer auktoritär och yttrandefriheten krympt har också allt litterärt arbete med nödvändighet blivit mer politiskt. En del ryska författare hävdar att de står utanför politiken men det är i bästa fall naivt och oftare rent opportunistiskt. Och nu − efter februari 2022 – borde det stå helt klart att det inte kan finnas några neutrala platser i den ryskspråkiga litteraturen.
För Mikaels del har de senaste decenniernas utveckling i det ryska samhället gjort att människorättsfrågor tagit en allt mer central roll i hans litterära verksamhet. Han arbetar aktiv i ett rysk-belarusiskt-skandinaviskt nätverk där författare och översättare möts för att dela med sig av sina erfarenheter och analyser. Nu kastar Rysslands krigsföring i Ukraina mörka skuggor över nätverket.
− Smärtan, skulden och hatet är så starka i det akuta skedet vi befinner oss i att även de som borde vara bundsförvanter har svårt att finna ett gemensamt språk. Nätverket hotas att slitas sönder.
Möte som motkraft
Mikael berättar att många ryssar känner stor skuld över invasionen, även de som varit regimkritiska och kanske suttit i fängelse eller blivit misshandlade av polis för sina åsikter. De ryska författare som inte flyr försöker hitta nya sätt att verka på. Men det är svårt.
− Det som vi kallar för den ryska litteraturen har förlorat all moralisk integritet och befinner sig i en kris som jag tror är lika djup och långvarig som den tyska efter andra världskriget. Det är en kris som påverkar alla som skriver på ryska, oavsett vilken ståndpunkt de intagit och vilka uppoffringar de själva gjort.
Mikael menar att även vi i väst påverkas av den krisen.
− Invasionen hade inte varit möjligt om vi hade hunnit utveckla tätare, kulturella band till länder som Ukraina och Belarus. Då hade de länderna varit verkligare för oss och vi hade reagerat långt tidigare och kraftigare på de ryska övergreppen mot dem.
Det gör att han ser resan till Berlin och mötet med de belarusiska författarna som en sorts motkraft.
− Jag hoppas att den ska ge våra studenter en förståelse och ett engagemang för de här författarnas livsvillkor. Kanske kan de även få med sig hem en uppdaterad bild av ryskspråkig litteratur, som modern, heterogen, full av spänningar − och allt annat än neutral.
Text: Åsa Rehnström
