Lokala traditioner påverkar kommuners åtgärder mot arbetslöshet
Den lokala kulturen påverkar kommuners sätt att tolka begrepp som "aktivering" och "anställningsbarhet" när arbetsmarknadspolitik ska omsättas i praktik. Det visar en avhandling som följt ungdomar och vuxna som deltagit i kommunala projekt mot arbetslöshet i en traditionell bruksort.
En bruksort är ett mindre samhälle som byggts upp kring en dominerande industri, som ett järn-, pappers- eller glasbruk. Bruksorten som doktoranden Jon Sunnerfjell har studerat döljs i avhandlingen bakom namnet Milltown, en plats där industrin har försvunnit och med den många jobb. Arbetslösheten är högre än rikssnittet och graden av utbildning låg. En förklaring som ofta läggs fram är att den så kallade “bruksmentaliteten”, som värderar manuellt arbete högre än exempelvis utbildning, fortfarande hänger kvar.
– Socialarbetare, politiker och andra som kommer i kontakt med arbetslösheten i de här orterna använder begreppet i sitt dagliga arbete. Det blir en problemformulering som förklarar varför ungdomar har svårt att färdigställa sina studier, ge sig ut på arbetsmarknaden och bli anställningsbara, säger Jon Sunnerfjell.
Han har studerat två av kommunens åtgärder för att få bukt med arbetslösheten: ett aktiveringscenter för unga vuxna och en arbetsmarknadsenhet som stöttar arbetslösa i alla åldrar. Åtgärderna tar avstamp i det som kallas aktiveringspolitik, som bygger på att de arbetslösa aktivt ska höja sin kompetens och utveckla nya färdigheter för att bli mer anställningsbara och få rätt till ekonomiska bidrag.
Olika tolkningar av aktiveringspolitik
Eftersom kommunerna har ett stort ansvar för arbetsmarknadspolitiken lokalt kan aktiveringsåtgärderna se olika ut. Jon Sunnerfjell har i sin forskning observerat projekt i olika kommuner och sett hur den lokala kulturen påverkar vad som tolkas in i begreppet “aktivering”.
– De arbetslösa ungdomarna i Milltown, vilket är kommunen jag beskriver i min avhandling, fick till exempel gymma och simma som en del av schemalagd aktivitet. Det var en väldigt bokstavlig tolkning av begreppet men det var så coacherna, som själva kom från orten, förstod aktivering.
I kommunens arbetsmarknadsenhet fick de arbetslösa i stället arbeta i en sorts verkstäder. Där utförde de manuellt arbete av olika slag, som att klippa häckar och gräsmattor, arbeta i garage eller snickeri. I vissa fall trivdes deltagarna så bra att de inte kände några behov av att söka sig vidare.
Genom att arbeta med händerna kunde de upprätthålla en form av värdighet och arbetarklassidentitet som gått förlorad i takt med att jobben försvunnit från den lokala arbetsmarknaden – det uppfattades som “riktigt” jobb.
– Genom att arbeta med händerna kunde de upprätthålla en form av värdighet och arbetarklassidentitet som gått förlorad i takt med att jobben försvunnit från den lokala arbetsmarknaden – det uppfattades som “riktigt” jobb. Tittar man på storstadskommuner är det mycket vanligare att arbetslösa tränar på sina entreprenöriella förmågor eller får kurser i att starta företag och sådana saker.
Tvetydiga begrepp försvårar arbetet
Jon Sunnerfjells avhandling visar att det är svårt att omsätta policy till praktik. Förutom att lokala förutsättningar och traditioner spelar in, finns det inom dagens arbetsmarknadspolitik flera begrepp som är svårtolkade och tvetydiga.
– Det är viktigt att särskåda begreppen som florerar inom arbetsmarknadspolitiken. Vad innebär aktivering, inkludering och att vara anställningsbar? Den typen av ganska abstrakta begrepp är ju väldigt svåra att förhålla sig till som jobbcoach, till exempel.
Digital publicering: Un-learning to labour? Activating the unemployed in a former industrial community
Kontakt: Jon Sunnerfjell, doktorand i sociologi, e-post: jon.sunnerfjell@gu.se