Louise Adermark får konsolideringsbidrag från Vetenskapsrådet
Användningen av e-cigaretter och andra tobaksfria nikotinprodukter ökar, och forskaren Louise Adermark vill ta reda på mer om nikotinberoendets mekanismer. Hon vill också utveckla strategier för att de som vill sluta använda nikotin ska lyckas med det. Nu får hon nästan tio miljoner kronor i konsolideringsbidrag från Vetenskapsrådet.
Nikotin är inte en olaglig drog, och normalt sett vänder den inte upp och ner på folks tillvaro. Nikotin betraktas därför inte alltid som en särskilt allvarlig drog, men är faktiskt något av det mest beroendeframkallande kroppen kan utsättas för.
– Det är svårt att sluta röka, de flesta som försöker återfaller. Därför är det viktigt att hitta nya sätt för att underlätta rökstopp, inte minst med tanke på att användningen av tobaksfria nikotinprodukter ökar bland unga, säger Louise Adermark, som de senaste åren har haft nära samarbeten med Länsstyrelsen, tobaksavvänjare och non-smoking generation för att nå ut med ny kunskapen om nikotinberoende.
Nikotin i hjärnan
Tillsammans med forskarkollegor vid gruppen för Beroendemedicin har hon i djurstudier kunnat visa att djur som tidigare exponerats för nikotin blir mer risktagande. De har också visat att nikotin rubbar hjärnans kommunikation på ett sätt som kvarstår flera månader efter avslutad exponering. Framför allt förändrade nikotin hjärnregioner av betydelse för belöning, vanemönster och reaktioner kopplade till signaler som man tidigare lärt sig associera med drogen. Flera av dessa hjärnregioner är också aktiva vid inlärning av motoriska färdigheter, och tillsammans med forskarkollegor kunde Louise Adermark visa att flera av de rubbningar som uppstått i hjärnan hos råttor kunde hävas av motorisk träning.
Alltid nyfiken
Det forskningsprojekt som Louise Adermark nu fått konsolideringsbidrag för kartlägger nikotinets beroendemekanismer, och utvärderar nya strategier för att minska återfallsrisken. Hon och hennes kollegor utvärderar direkta och långsiktiga effekter av nikotin, inte bara på hjärnan utan även på kardiovaskulära funktioner.
– Vi har massor av olika intressanta fynd som vi börjat följa upp och jag önskar verkligen att vi hade fler timmar på dygnet!
Hon beskriver sig själv som ohälsosamt nyfiken, och det var också hennes nyfikenhet som en gång väckte hennes intresse att bli forskare.
– Jag slutade borsta tänderna när jag var liten bara för att få veta hur det kändes att laga ett hål, och jag måste alltid syna när jag spelar poker - hur dålig hand jag än har, berättar hon.
Våga satsa
Konsolideringsbidraget är totalt 9,8 miljoner kronor och ger stabilitet för forskningsarbetet de kommande sex åren.
– Det innebär att vi kan våga satsa på att verkligen testa några av våra mer tidskrävande hypoteser utan att behöva oroa oss över att inte hinna få resultat i tid inför nästa ansökningsomgång. Bidraget ger också en ökad anställningstrygghet, och möjlighet att behålla vetenskaplig kompetens i gruppen, säger Louise Adermark, som är docent i neurobiolog vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi.