Fler kemikalier i ytvatten utmanar konstgjord grundvattenbildning
Med nya kemikalier i ytvatten och kommande striktare EU-riktlinjer för rent dricksvatten, behövs bättre övervakning av långlivade organiska föroreningar och en ny design av system för konstgjord grundvattenbildning. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet.
Konstgjord grundvattenbildning är en metod som ofta används för att på konstgjord väg fylla på grundvattensystem och säkerställa tillräckligt höga grundvattennivåer för dricksvattenförsörjning. Det är en välutvecklad teknik som används alltmer för att trygga vattenförsörjningen runt om i världen. Processen innebär att ytvatten från till exempel sjöar och åar på konstgjord väg infiltreras i underjorden för att fylla på grundvattensystemen.
Att fylla på grundvattnet är ett effektivt sätt att säkerställa att det finns tillräckligt med vatten men det kan också innebära risker.
– Ytvattnet som används i denna process innehåller ofta konstgjorda kemikalier från till exempel plaster, bekämpningsmedel, läkemedel och ämnen som kallas per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS), säger Tabea Mumberg, doktorand vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet. Hennes forskning undersöker hur PFAS transporteras genom konstgjorda grundvattenbildningssystem.
Kemikalier från ytvatten förorenar
PFAS är en grupp av mer än 16 000 långlivade föroreningar som finns i en mängd olika produkter, till exempel brandsläckningsskum och vattenavvisande medel i textilier. När ytvatten infiltreras till grundvatten finns det en risk att dessa kemikalier förorenar grundvatten- och dricksvattensystem.
I en nyligen publicerad litteraturöversikt tittar Tabea Mumberg närmare på specifika miljöföroreningar, så kallade Contaminants of Emerging Concern (CEC:s), och transportprocessen genom system för konstgjord grundvattenbildning.
– Min studie visar på behovet av att använda regelbundna övervakningsprogram som specifikt tar upp CEC: s. Detta är särskilt viktigt för de CEC:s som ännu inte är reglerade, säger Tabea Mumberg.
– 25 procent av dricksvattnet i Sverige produceras med hjälp av konstgjord grundvattenbildning, så detta är en vanlig teknik. Lite är känt om hur väl dagens teknik klarar av de nya utmaningar som CEC:s för med sig, säger Tabea Mumberg.
Lägre gränsvärden väntar vattenleverantörer
– På grund av extrema väderhändelser, som torka och översvämningar, ställs vattenindustrin inför allt större krav på att säkerställa en hög kvalitet på dricksvattnet. Trots att vattenkvaliteten är strikt reglerad i EU måste vattenleverantörerna också anpassa sig till EU:s riktlinjer för dricksvatten som innebär lägre gränsvärden för CEC:s i framtiden. Dessutom ökar antalet CEC:s som identifieras i ytvatten.
Ett annat resultat från studien belyser behovet av möjliga alternativ för att förbättra kvarhållningen av kemikalier under processen för konstgjord grundvattenbildning.
– Genom att förstå vad som händer med dessa föroreningar i våra vattensystem kan vi minimera koncentrationen av CEC:s innan den kostsamma behandlingen av dricksvattnet.
Studien “Managed aquifer recharge as a potential pathway of contaminants of emerging concern into groundwater systems - A systematic review” är publicerad i Chemosphere. http://dx.doi.org/10.1016/j.chemosphere.2024.143030
För ytterligare information, kontakta
Tabea Mumberg, doktorand, Göteborgs universitet, Institutionen för geovetenskaper, tabea.mumberg@gu.se
TEXT: Jenny Meyer Daneback
