Bild
Kennet Lundin vid havet.
Kennet Lundin kombinerar sitt intresse för marinbiologi och matlagning i boken Sjömat.
Foto: Johan Wingborg
Länkstig

Marinbiolog skriver bok om havets okända mat

Publicerad

Korvsnöre, djävulstunga och neptunsnäcka kanske inte är de vanligaste rätterna på menyn. Men det vill Kennet Lundin ändra på. Marinbiologen gick en skrivarkurs hos Centrum för hav och samhälle och kommer snart ut med sin bok Sjömat.

Att Kennet Lundin vet vad han pratar om är tveklöst. Han berättar att havet vid Västkusten innehåller 31 olika arter av räkor, men att vi bara äter ett fåtal av dem. Karamellräka är till exempel en delikatess på de brittiska öarna, men här rensas den bort som skräp. För att inte tala om neptunsnäckan som har ett nervgift i spottkörtlarna, men för övrigt är hur god som helst.

– Min bok är en hybrid av natur, kultur, kokbok och historia med ett stänk av göteborgiana, säger han.

Marinbiolog med matintresse

Bild
Porträtt Kennet Lundin
Kennet Lundin är marinbiolog på Göteborgs naturhistoriska museum och docent på institutionen för marina vetenskap, Göteborgs universitet.
Foto: Johan Wingborg

Kennet Lundin arbetar som marinbiolog på Göteborgs naturhistoriska museum, samtidigt som han är docent på institutionen för marina vetenskaper. Han bygger utställningar, undervisar, forskar en smula och skriver nationalnyckelböcker om snäckor.

Men Kennet är också matintresserad och har länge funderat på att skriva en egen bok. Han vill berätta för andra om alla bottenlevande, ryggradslösa djur som döljs i havet. Många av dem skulle kunna bli mat i framtiden om bara folk visste om att de fanns.

– Idag sker en sned belastning på ett fåtal arter där vi behöver lätta fisketrycket. Vi mår dessutom bättre om vi äter en mer varierad marin kost, förklarar han.

När Kennet fick höra om skrivarkursen som arrangerades på Centrum för hav och samhälle hade han redan skrivit ett utkast till en bok, men tröttnat någonstans på vägen. Kursen och mötet med de andra deltagarna gav honom en push att komma vidare.

– Men att få en professionell skribents ögon på texten var nog det allra bästa.

Uppmärksammar mångfalden i havet

Med författaren Magnus Lintons hjälp blev han bättre på att skriva intresseväckande och komma bort från långrandiga redovisningar. Precis som de flesta andra som sitter på mycket kunskap hade Kennet en önskan att berätta precis allt.

– Det gäller att hitta en balans så att jag inte använder krångliga termer som får läsaren att känna sig som en idiot. Samtidigt får det ju inte vara för enkelt heller, säger han.

Under kursen fick Kennet Lundin tipset att han skulle hålla sig till ett enda djur, som i bästsäljaren Ålevangeliet. Men där satte han stopp. För honom är det just mångfalden i havet som är det viktigaste att berätta om.

– Fast det var väldigt givande att diskutera texter med andra i grupp. Det är roligt att höra hur andra tycker och tänker.


Resultatet av bokprojektet blev en vandring i livets träd, som han uttrycker det, med en samling texter om de olika grupperna av växter och djur som lever i havet. Eftersom Kennet anser att vi borde äta mer av den marina maten har varje kapitel försetts med ett tillhörande recept.

– Jag har smakat på alla rätterna. Men tyvärr är sjögurkan så väldigt dyr, säger han.

Kontakt med förlag

Under skrivarkursens gång hittade Kennet fram till rätt tonalitet genom hela texten, lagom undervisande och underhållande. Han fick också rådet att krydda sammanhanget med olika scener där han själv agerade huvudperson.

– Som marinbiolog tänker jag sällan på att mina egna upplevelser skulle vara intressanta. Men genom att berätta vem jag träffar till havs har jag kunnat föra över resonemanget till vilka djurgrupper som går att äta, säger han.

Målgruppen för boken är alla som är intresserade av natur och mat, eller bara har varit ute på havet någon gång. Kennet Lundin är inte orolig för att hans bok inte ska vara gångbar. Så kallad hållbar, blå ekonomi är ett superhett ämne.

– Jag har varit i kontakt med 
förlaget Ekström & Garay som kommer att ge ut boken. 

Text: Lotta Engelbrektsson
Först publicerad i GU Journalen