Matilde får inspiration av möten i sjukhusmiljö
Matilde Villegas Bengtsson började sin författarkarriär redan som tonåring och fick Lilla Augustpriset när hon var 20 år. Med framgångarna följde höga förväntningar och tvivel. Via kandidatprogrammet i litterär gestaltning på HDK-Valand och sjuksköterskeprogrammet hittade hon sin egen formel för ett författarliv, och har precis avslutat sin första roman.
Från fönstret i sin lägenhet kan Matilde Villegas Bengtsson se Masthuggskyrkan och ana den storslagna utsikten runt hörnet. Med valpen Flora som sällskap är det här hon har suttit och skrivit på sin roman. Det är också här hon har pluggat till sjuksköterska.
− Jobbet som sjuksköterska ger mig ekonomisk trygghet och skapar ro och struktur i vardagen för att kunna skriva. För att inte tala om inspiration − ett sjukhus är fullt av starka känslor, relationer och familjestrukturer som ger stoff till karaktärer, säger hon.
Skrivandet började som en rolig lek
Det är snart ett år sedan Matilde avslutade studierna på HDK-Valands kandidatprogram för litterär gestaltning och hon börjar hitta ett sätt att leva som författare. Det har tagit sin tid och varit ett allt annat än självklart yrkesval.
− Även om min pappa läste på konstskola i Bolivia kommer jag från en familj och ett sammanhang där det inte fanns mycket plats för kultur. Framför allt var det otänkbart med ett konstnärligt yrke. Mina föräldrar har alltid varit tvungna att prioritera ekonomisk trygghet och det blev naturligt även för mig när jag skulle välja yrkesinriktning.
Matilde läste naturvetenskapligt program med siktet inställt på att bli civilingenjör. Samtidigt skrev hon hela tiden. Det började med en dagbok från hennes moster när hon var sex år. Då var skrivandet en rolig lek som alltid fanns till hands och när hon blev tonåring blev det ett verktyg för att förstå världen.
Så småningom började hon att fundera på om det fanns något sätt att ge skrivande legitimitet. Det gjorde det. Hon skickade in noveller till olika tävlingar och vann varenda gång. År 2014 toppade hon med att få Lilla Augustpriset för novellen Orangeriet.
− Det var helt galet! Augustpriset var det bästa som hade hänt mig. Den bidrog nog också till vissa drag av hybris.
Antagen till litterär gestaltning
Matilde ler åt minnet. Men tyvärr ledde inte priset till de möjligheter och förlagskontakter som hon hade hoppats på. Det blev en hög höjd att falla ifrån. Hon kämpade med förväntningar, refuseringar och osäkerhet.
Efter ett år på Jakobsbergs författarskola mötte hon nytt motstånd. Hon bestämde sig för att släppa skrivarambitionerna och sökte till sjuksköterskeprogrammet. När hon efter tre terminer hörde talas om det nystartade kandidatprogrammet i litterär gestaltning på Göteborgs universitet kunde hon inte låta bli att söka.
− Jag kom in och var tvungen att bestämma mig. Under tre dagar lämnade jag knappt sängen och funderade fram och tillbaka.
Till slut var det hennes mamma som var den avgörande rösten.
− Hon hade till sist insett att det inte går att välja bort det du verkligen vill och hon uppmuntrade mig att tacka ja.
Utbildningen gav nycklar till litterära världen
Trots pandemin blev det tre givande år. Matilde uppskattade möjligheten att prova andra konstformer, vilket var utvecklande på flera plan och inte minst för skrivandet. Men kanske mest betydelsefullt var att utbildningen gav henne nycklar till den litterära världen.
− Jag fick en förståelse för olika sätt att vara verksam inom den litterära världen. Och jag fick chansen att möta människor och få vänner med liknande utmaningar och frågeställningar.
Kandidatprogrammet gav också nya, större perspektiv med hjälp av teoretiska och analytiska verktyg. Den delen av utbildningen hade även en baksida menar Matilde.
− Det är lätt att alla ord och diskussioner blir ett prestigefullt samtal för redan invigda. För mig var det viktigt att inte dras med eller ner och hålla fokus på min egen riktning.
Då var det till hjälp att hon vid sidan om studierna arbetade extra som undersköterska.
− På ett sjukhus kan du inte välja vilka du möter. Jag träffar människor med helt olika bakgrund, förutsättningar och personligheter. Det ger mig en värdefull förankring i den vanliga världen och påminner mig om var jag kommer ifrån.
Valpen Flora som har tröttnat på mattes prat kommer med en leksak i munnen och tittar vädjande på Matilde. Men Flora får vänta lite till.
Matilde berättar att hon efter HDK-Valand bestämde sig för att läsa klart till sjuksköterska och är färdig i vår. Samtidigt avslutar hon arbetet med sin första roman − en omarbetning av novellen Orangeriet som startade hennes författarliv.
− Jag har hittat ett sätt att vara författare på som passar mig, säger hon. Och jag kommer inte välja mellan att skriva och vara sjuksköterska. Drömmen är att få arbeta fifty−fifty med båda.
Text: Åsa Rehnström
