Med ljuset riktat mot Kullens fyr
Längst ut på Kullahalvöns yttersta spets står Nordens ljusstarkaste, högst belägna och äldsta fyr. Trots att det populära turistmålet är en av Skånes mest kända byggnader har det tidigare inte funnits någon bok om fyren. En nyutkommen antologi råder bot på detta. I den rikt illustrerade volymen får läsaren veta mer om allt från arkeologi, handel och topografi till lyktemän, fyrningsbönder och den legendariske Kullamannen.
Sveriges äldsta fyr var från början dansk, påpekar Henrik Ranby, universitetslektor i kulturvård, och tillsammans med Peter Appelros huvudredaktör för boken.
– Det var den danske kung Fredrik II som 1560 gav order om byggandet av fyrar på tre platser: Kullen, Anholt och Skagen. Fyren på Kullen stod klar i mars 1561 och var en så kallad papegojfyr.
Fyrljuset i papegojfyren kom från ved som lades i en järnkorg, tändes på och hissades upp i en träkonstruktion. Anordningen var så enkel att museimannen Bering Liisberg 1919 menade att utvecklingen stått still sedan fyrtornet på Faros nästan 2000 år tidigare.
– Men redan 1563 ersattes papegojfyren av ett murat stentorn. Det i sin tur ersattes 1585 av ett fyrtorn som fick en intilliggande byggnad i rött tegel för fyrväktaren med familj. I början av 1600-talet började man elda med stenkol istället för ved; bitarna måste vara rejält stora eftersom de annars kunde flyga bort. På 1800-talet övergick man så småningom till fotogenlampor. Vid denna tid fick fyren också ett urverk som gav blinkningar varannan minut och som måste dras upp två gånger per natt.
År 1900 byggdes fyren återigen om och förseddes då med en Frensel-lins, tillverkad i Paris, som gav en betydligt kraftigare ljusstråle, berättar Henrik Ranby.
– Linsmontaget vägde 6 ton och för att minimera friktionen vilade det fram till 2016 i ett 50-liters kvicksilverbad. 1937 elektrifierades fyren och sedan 1979 slås ljuset automatiskt på och av vid skymning och gryning. Fyren är sedan 2017 skyddad som statligt byggnadsminne.
Öresund är idag en av världens mest trafikerade farleder där cirka 100 fartyg passerar dagligen. Men redan för 500 år sedan var trafiken livlig, berättar Per Hallén, universitetslektor i ekonomisk historia.
– I början av 1560-talet passerade årligen drygt 2 000 fartyg genom sundet och vid slutet av 1500-talet var de årliga passagerna uppe i cirka 14 000.
1429 började danska staten utkräva tull av fartyg som passerade Öresund. Under sent 1400-tal infördes även tull på fartygets last om den innehöll salt, vin eller koppar. Med tiden blev tullinspektionerna allt noggrannare, berättar Per Hallén.
– Från och med 1562 fick alla fartyg dessutom betala en fyravgift som skulle gå till fyrens underhåll. Först 1857 avskaffades både tullen och avgiften. Det var efter att den internationella fartygskonferensen i Köpenhamn hade enats om att ge Danmark ett engångsbelopp på 33,5 miljoner danska silverriksdaler för att upphöra med verksamheten.
Fyrens historia handlar bland annat om teknisk utveckling och om handel mellan olika länder. Men också människorna är viktiga, påpekar Henrik Ranby.
– Att hålla igång fyren nattetid innebar ett väldigt slit för fyrvaktaren och hans biträde. Till detta kom allt arbete med att transportera, först ved och sedan stenkol, som bönderna skulle hinna med bland allt annat knog. Under 1800-talet förbättrades dock villkoren och fyrvaktaren fick till och med viss status i egenskap av statlig tjänsteman.
Boken Kullens fyr – teknik och turism genom fem sekler är populärvetenskap men med vetenskaplig tyngd; den innehåller både referenslista och register, berättar Henrik Ranby.
– Vi går till botten med fyrens bebyggelsehistoria och redovisar resterna av 1500-talsfyren. Vi bryter många perspektiv i fyrens lins. Bland annat har vi med forskare från olika vetenskapsområden men också en ingenjör, en släktforskare samt ett äkta par som driver besöksverksamhet vid fyren. Två medverkande författare är från Danmark; Kullens fyr är ju i högsta grad en nordisk angelägenhet och hade stor betydelse för handeln både med Östersjöländerna och för transport från kontinenten mot Göteborg och vidare till Norge.
Text: Eva Lundgren, GU Journalen
Redaktörer: Henrik Ranby, universitetslektor i kulturvård vid GU samt Peter Appelros, läkare. Övriga medverkande är, förutom Per Hallén, universitetslektor i ekonomisk historia vid GU, också en museiinspektör, historiker, släktforskare, fyringenjör, journalist, bibliotekarie, stadsantikvarie, miljövårdsdirektör, förvaltare av byggnadsminnen vid Sjöfartsverket samt ett par som driver besöksverksamhet vid Kullens fyr.
Förlaget är Historiska media.