Maria Sjögren disputerar den 25 oktober vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG), Göteborgs universitet, med sin avhandling A Talking Matter: Discursive enactments of norms and tensions in a public participation process.
Hon har följt processen Liv utan våld i Biskopsgården i Göteborg 2016 - 2018, med fokus på de samtal som hölls inom ramen fördeltagandeprocessen. Medborgardialogen som initierades av den dåvarande stadsdelsförvaltningen hade som mål att skapa en tryggare miljö för barn och hitta sätt att minska våldsutsattheten i stadsdelen. Där användes medborgardialog för att fånga upp synpunkter om situationen i boendemiljön.
Hyllad – men också kritiserad
Medborgardialog är ett samlingsbegrepp för att beskriva olika sätt där offentliga institutioner bjuder in invånare att delta. Det är en metod för dialog i komplexa frågor, utvecklad av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Det är metoder tänkt att engagera medborgare som har blivit allt vanligare de senaste 30 åren.
Medborgardialoger har hyllats för sina ideal såsom deltagande och dialog då de skapar möten och ger röst åt de som sällan hörs. Men medborgardialog har som metod även kritiserats, främst från forskningshåll, för att inte nå dessa ideal. Kritiken handlar om att medborgare visserligen kan känna sig delaktiga i processen, men ofta inte får inflytande över faktiska beslut.
Inga färdiga lösningar
Medborgardialog är också ganska nytt som inte alla känner till och kan därmed inte uppfattas som något helt självklart att delta i. Det kan skapa en osäkerhet kring vilka förväntningar som finns på de olika personerna som är med i samtalen. Likaså är det heller inte alltid klart vilka normer som gäller. Maria Sjögren, som studerat och analyserat de samtal som hölls under projektet, förklarar:
- Det finns inte några färdiga lösningar eller recept för denna typ av samtal. Därför är det viktigt att undersöka vilka möjligheter och begränsningar som finns i olika typer av samtal, och att reflektera kring vilka ingångar som tjänstepersoner respektive invånare har när de går in i medborgardialoger av olika slag.
Hopp och längtan
Medborgardialog är inte bara prat utan också en fysisk praktik, det vill säga att det krävs ett aktivt deltagande från alla inblandade, med allt ifrån förberedelser inför samtalen och miljön till genomförandet av samtalen.
Maria Sjögren föreslår ett annat perspektiv för hur man kan se på medborgardialoger, nämligen som en längtande praktik. Det tar i sig inte bort det faktum att medborgardialogen fortfarande innehåller spänningar och utmaningar, men med ett sådant här perspektiv betonas att den även innehåller strävan och hopp om en stärkt demokrati.
- Det går inte alltid att mäta vad medborgardialoger resulterar i, men de sår frön till olika förändringar och de innebär reella och viktiga möten mellan människor, förklarar Maria Sjögren. Allt beror förstås på vad de fokuserar på, det finns ju många sorters medborgardialoger.
Maria Sjögren har i sin forskning följt tjänstepersoners arbete och analyserat de samtal som ägde rum under projektet, till exempel planeringsmöten, intervjuer och dialogmöten. Hon har fokuserat på tjänstepersonernas handlingar, eftersom de har en viktig roll i att presentera normer och ramar för denna typ av samtal, då det är de som introducerar medborgardialogerna.
De tre studier som hon genomfört under arbetet med avhandlingen, visar att det fanns en del mönster som återkom i samtalen, både vad gäller diskursiva praktiker och återkommande spänningar, det vill säga på vilka sätt tjänstepersonerna kommunicerar och hur det påverkar samspelet med medborgarna. Maria Sjögren berättar att projektet i Biskopsgården ledde till flera förslag som genomfördes i kommunen. Hon säger att:
- Runt om i Sverige pågår ett fortsatt arbete med den här specifika metoden för dialog i komplexa samhällsfrågor. Förhoppningsvis kan resultaten från den här avhandlingen också gynna de framtida processerna och hur vissa av dess delar utformas.
Text: Elin Andersson & Annie Rolén
