Moa Bladini – ny docent i straffrätt
Moa Bladini, juris doktor och universitetslektor, har antagits som docent i straffrätt vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan.
Stort grattis, Moa! Vad betyder docenturen för dig?
Tack! Det är en kvalitetsstämpel på att det jag ägnat mig åt sedan disputation håller en hög vetenskaplig kvalitet, och det är jag förstås glad över att höra. Det betyder också att jag nu är behörig att ta på mig fler vetenskapliga uppdrag som jag inte kunnat göra tidigare vilket också är bra för vår lilla forskningsmiljö.
Vilket är ditt främsta forskningsintresse? Varifrån kommer det?
Vilken svår fråga, det är så mycket som är intressant och viktigt. Rättvisa har varit ett helt centralt tema i min forskning, huvudsakligen utifrån frågor om makt, objektivitet och jämställdhet/jämlikhet. Jag är också intresserad av hur man kan studera rätten och hur vi jurister förstår vad rätten är. Alltså har både teori- och metodfrågor varit centrala för mig och jag har arbetat såväl teoretiskt som empiriskt. Jag tycker att det är spännande att titta på hur straffrätten tillämpas i praktiken – i lagen står det nu till exempel att våldtäktsbestämmelsen ska vara frivillighetsbaserad, men vad betyder det i praktiken? Hur arbetar försvarare, åklagare och målsägandebiträden med bestämmelsen och hur tolkas den av domare? Det har jag tittat på i ett av mina senaste projekt.
Vilka resultat har din forskning visat?
I min avhandling visade jag hur objektivitet konstrueras i texter utifrån en föreställning om att domare (och jurister) är kontextlösa och kan betrakta världen utifrån en position i ingenstans. Men vi är ju alla människor med olika erfarenheter av livet och världen, och det behöver vi reflektera över för att kunna förhålla oss objektiva. Genom undersökningen visade jag också på betydelsen av åklagares, försvarares och målsägandebiträdens arbete i domstolen osynliggjordes i texter som bevisvärdering.
Efter avhandlingen kan man säga att min forskning har haft två spår:
1) om den straffrättsliga regleringen av digitalt våld, huvudsakligen utifrån kön och sexualitet, bland annat i relation till frågor om yttrandefrihet, och
2) om tillämpningen av straffrätten i praktiken, hur görs objektivitet och rättvisa i rättegångar.
Förenklat kanske det går att säga att den forskning jag arbetet med visat 1) att det finns ett bristande straffrättsligt skydd för kvinnor som utsätts för sexuellt våld, digitalt men också fysiskt, att det hanterats fragmentariskt och att näthatet tystar röster, vilket gör att vi behöver titta mer på hur vi förstår yttrandefrihet som något mer komplext och större än att det bara handlar om att staten inte får tysta en individ och 2) att rättstillämpningen i praktiken är komplex, att objektivitet och upprätthållandet av rättvisa kräver ett avancerat arbete där känslor har en central roll vilket går på tvärs med hur vi vanligen förstår objektivitet och rättstillämpning och som kan vara viktigt att titta närmare på med tanke på utvecklingen av artificiell intelligens bl.a.
Jag vill också understryka att detta är resultat från forskning som jag arbetat med tillsammans med andra forskare, både här på institutionen och på andra institutioner. Så det är i stora delar ett gemensamt arbete och resultat.
Vad kan du säga om din framtida forskning? Vad planerar du att forska om?
Just nu är jag i uppstartsfasen av ett projekt som handlar om domares autonomi i teori och praktik där jag tillsammans med två kollegor, Wanna Svedberg Andersson och Sara Uhnoo, ska undersöka 1) hur domares autonomi beskrivs normativt i texter som riktar sig till domare och jurister, 2) hur domare resonerar kring sin autonomi och 3) hur de gör/visar upp autonomi i sin dagliga verksamhet. Projektet är finansierat av Vetenskapsrådet och kommer att pågå under tre år. Vi har en referensgrupp av domare från alla instanser som är med som bollplank genom hela projektet. Jag ser mycket fram emot att jobba med projektet, det handlar ju i förlängningen om domstolars oberoende och självständighet och hittills har vi fått ett väldigt positivt mottagande av de domare vi pratat med.
Jag har också en plan på att utveckla mitt pedagogiska arbete. I min forskning om dömande och rättsligt beslutsfattande har jag jobbat mycket med hur känslor samverkar med rationellt tänkande och i synnerhet hur känslor verkar i kunskapsprocesser. Det känns angeläget att få använda och utveckla detta i den delen av mitt arbete som handlar om undervisning etc.
Samtidigt är jag i slutfasen av två projekt och arbetar tillsammans med mina kollegor på två böcker, en om tillämpningen av den nya frivillighetsbaserade våldtäktslagstiftningen och en om näthat mot kvinnor och jämställdhet och gränsen mot yttrandefrihet.