Ny bok avslöjar hälsingegårdarnas hemligheter

Vackra tapeter, mönstrade textilier och interiörer dekorerade med målningar och schabloner. Hälsingegårdarna är sprungna ur svensk byggnadstradition från Hälsinglands gamla bondesamhälle och de utsmyckade rummen, som var avsedda för de största festerna i livet, var toppmoderna för sin tid.

– Det här projektet kullkastar verkligen bilden av forna tiders bönder som bakåtsträvande och omoderna. Hälsingegårdarnas inredning var spektakulär och modern, skapad med nya tekniker och material som införlivades i den egna kulturen, säger Anneli Palmsköld, professor i kulturvård vid Göteborgs universitet och en av redaktörerna bakom den nya antologin Hälsinglands inredningskultur.

Bild

Helhetsgrepp om inredningskulturen

I fyra år har hon ingått i den tvärvetenskapliga grupp forskare och experter som har granskat de välbevarade 1800-talsgårdarna, som sedan 2012 finns med på UNESCO:s världsarvslista. Målet var att ta ett helhetsgrepp om inredningskulturen och därför har såväl estetiska uttryck som materialval och tillverkningstekniker varit under lupp.

Forskningsprojektets resultat ska underlätta bevarandet och förvaltandet av hälsingegårdarna. Samtidigt har flera spännande upptäckter gjorts under arbetets gång, exempelvis om den så kallade Blåmålaren: Hälsinglands mest kända, folkliga målare.

Bild

Blåmålarens identitet avslöjad

– Blåmålaren målade fantastiska interiörer men det har hittills inte varit känt vem denne målare var. Genom att använda konstteknologisk forskning och arkivkällor har vi kommit fram till att blåmålaren troligtvis var två personer, man och hustru, från Bingsjö i Dalarna, säger Anneli Palmsköld.

Tack vare projektet står det nu klart vilka pigment och bindemedel som allmogemålaren Gustaf Reuter använde, och att de omtyckta, blågråa Forsaskåpen ursprungligen hade en annan kulör. Anneli Palmsköld brinner också för en annan del av forskningen: användandet av det turkröda garnet.

– Bomull var oerhört exklusivt på den här tiden och det var viktigt att kunna färga materialet på ett bra sätt. Nyfikenheten på den nya färgeri-tekniken från Turkiet var stor, och det turkröda garnet blev snart ”det nya och moderna” eftersom det var ett färgäkta garn där rödfärgen verkligen höll, säger hon.

Underlättar framtida beslut om gårdarna

Anneli Palmsköld hoppas att boken får betydelse för vilka beslut som fattas om hälsingegårdarna framöver.

– Kunskapen är en viktig utgångspunkt för utvecklingen av Hälsinglands gårdar. Vi tror också det finns mycket att gå vidare med, till exempel en fördjupning i lokalsamhällena, gårdarnas ägare och de människor som arbetade med gårdarnas utsmyckning, säger hon.

Starkt lokalt engagemang

Hon betonar att kombinationen av naturvetenskapliga och humanistiska metoder har varit en viktig förutsättning för projektet, och hyllar också de lokala kontakterna.  

– Det lokala engagemanget i det här projektet liknar inget jag varit med om. I Hälsingland finns många privata ägare av gårdar och möbler, och människorna har verkligen järnkoll på sina släktingar och sin historia, säger hon.

Text: Ulrika Ernström

Kontakt: Anneli Palmsköld, professor i kulturvård vid Göteborgs universitet, tel: 0708-62 88 05, mail: anneli.palmskold@conservation.gu.se

Om hälsingegårdarna
De flesta hälsingegårdarna byggdes i mitten av 1800-talet och rummen inreddes för festligheter som bröllop, begravningar och dop. Hälsingegårdarna har ofta välbevarade interiörer med väggmålningar och schablonmålningar, där exklusiva tapeter kombinerades med folkligt schablonmåleri till något alldeles eget. Nya material och tekniker användes, och moderniteter som mattor på golvet (textilier var mycket dyra), gardiner och rullgardiner bidrog till det lyxiga intrycket. Sedan 2012 finns sju av de cirka tusen hälsingegårdarna med på UNESCO:s världsarvslista.
Källa: Anneli Palmsköld och Wikipedia