Ny docent med stort intresse för ord – och insekter
Lena Rogström, numera docent i svenska språket, var under 15 års tid prefekt på institutionen för svenska språket. Som prefekt blev det inte mycket tid över till vare sig undervisning eller forskning men nu har hon blivit utnämnd till docent.
– Att bli docent är såklart extra roligt för att jag fått en formell bekräftelse på att jag faktiskt lyckats ta mig tillbaka till forskningen, säger Lena.
Det stora intresset har alltid varit ord – hur deras betydelse uppstår och förändras men också varför vi väljer vissa ord framför andra. I sin avhandling skrev hon om den tidiga svensk-engelska lexikografin under 1700-talet, ett sekel som bland annat kännetecknas av nyväckt nationalkänsla, begynnande språkplanering och språklig kodifiering i ordböcker och grammatikor.
– Jag intresserade mig för hur pass språkligt tillförlitliga 1700-talslexikograferna var. Hur gör man för att introducera mer ”svenska” ord i förhållande till till exempel latin? Kan man lita på att det ordförråd som lexikograferna tog upp verkligen var det ordförråd som användes, eller utnyttjade de sina ordböcker för att få svenskan att framstå som mer inhemsk än den var?
Insektsvetenskapens ordförråd
Frågeställningar om den språkliga tillförlitligheten fick Lena att vilja undersöka delar av ordförrådet vidare. Idag har hon framför allt riktat in sig på fackspråk, som är enklare att avgränsa än allmänspråk. Just nu undersöker hon det entomologiska ordförrådet – det vill säga ordförrådet inom insektsvetenskapen.
– Insektsforskningen kan sägas ha introducerats i Sverige under 1700-talet (av Linné såklart), vilket gör det fackspråket extra intressant att undersöka. Då stod vetenskapsmännen först inför utmaningen att beskriva och systematisera pyttesmå djur som är svåra att urskilja och därefter hitta lämpliga, svenska ord för att beteckna det de sett, säger Lena och fortsätter.
– Charles De Geer skriver 1760 om bromsens larver att: "Jag har tyckts se, at denna lilla delen har en skråma, som jag tager för en öpning, hvarigenom masken andas…” De Geer är alltså osäker på vad han egentligen ser och vet därför inte vad det ska kallas. Beteckningen på denna ”skråma” kom därefter att kallas både "ande-hål” och ”lung-rör”. Idag säger man ”spirakler”. ”Masken" kallas numera ”larv". Min utmaning är att förklara vilka faktorer som påverkat denna lexikala etablering.
Varför är det viktigt att forska på detta?
– Det kan bidra till att belysa hur ordförrådet fungerar både mentalt och i användning, men den säger framför allt mycket om hur vårt svenska ordförråd har utvecklats från 1700-talet och framåt. Kanske kan man också använda fackspråkshistorisk forskning av detta slag som en del i annan historisk forskning. Jag hoppas till exempel på att kunna skriva något ihop med en entomologihistoriker jag fått kontakt med på Naturhistoriska riksmuseet.
Seminarieserie inspirerade till nystart
Lena var prefekt på institutionen för svenska språket under 15 år och under den tiden blev det inte mycket tid över till vare sig undervisning eller forskning. Mot slutet av prefekttiden startade hon dock ett 1700-talsseminarium på institutionen där forskare läste texter ur Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar.
– Det gav mig oerhört mycket inspiration till att gå vidare, inte minst för att jag då fick gensvar på idéer som jag gärna ville utveckla men inte riktigt hade någon plan för. På det viset fick jag en flygande nystart, kan man säga.
Vad betyder det för dig att bli docent?
– Att bli docent är såklart extra roligt för att jag fått en formell bekräftelse på att jag faktiskt lyckats ta mig tillbaka till forskningen. Och det är extra roligt att känna att samarbete och diskussioner med intresserade kolleger har spelat en stor roll. Stort tack för det!
Hur ska du fira docenturen?
– Jag har anpassat champagnedrickandet till pandemiska mått. Två meters avstånd och max 50 glas!
Text: Sven Lindström