Ny handbok om återvätning av dikade torvmarker
Att återväta utdikade torvmarker är en kraftfull åtgärd för att minska utsläppen av växthusgaser. Två forskare från Göteborgs universitet släpper i dag en handbok om hur detta bör gå till och vad som blir resultatet.
Mars månad var den varmaste marsmånaden som någonsin uppmätts på jorden, liksom de åtta föregående månadernas temperaturnoteringar. Klimatförändringarna accelererar och jakten på snabba sätt att minska utsläppen av växthusgaser blir alltmer angelägen.
Forskarna Åsa Kasimir och Amelie Lindgren lyfter hur angeläget det är att öka takten i arbetet med att återväta dikade torvmarker i sin nya bok, Torvmarker, klimat och återvätning, som släpps den 18 april. Boken är resultatet av ett Formasprojekt.
– Utsläppen av växthusgaser från dikade torvmarker motsvarar 25 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Vi föreslår att man framför allt ska återväta dikade torvmarker som används för jord- och skogsbruk i södra Sverige, säger Åsa Kasimir, docent på Göteborgs universitet som har forskat på utsläpp av växthusgaser från torvmarker under flera decennier.
Dikade jordbruksmarker särskilt viktiga
Vitsen med att återväta utdikad torvmark är att hejda nedbrytningen av torven som sker när luftens syre kommer ner i torven. Då frigörs det lagrade kolet i torven i form av koldioxid och bidrar till klimatförändringarna.
Forskarna redogör i boken för hur mycket gas som avges eller tas upp vid olika användning av torvmarken och hur klimatet på kort och lite längre sikt påverkas av en återvätning. I en blötare mark stoppas nedbrytningen och möjliggör att ny torv kan bildas, men det finns risk för ökade metangasutsläpp.
I boken argumenteras för att en höjning av markvattennivån behöver göras snarast, särskilt i de dikade torvmarker som används för jordbruk, eftersom en förhållandevis liten areal avger sammanlagt 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Däremot bör redan blöta torvmarker undvikas att göras ännu blötare eftersom de redan har låga utsläpp och det finns risk för ökade metanutsläpp. Detsamma gäller i viss mån näringsfattiga marker i norra Sverige där klimatnyttan kan utebli.
”Mycket tycke och tro”
Nu är detta inte en helt okontroversiell fråga, då utdikade torvmarker ibland betyder inkomster för lantbrukare och skogsägare. Det var för att öka andelen odlingsbar mark som utdikningen påbörjades under 1800-talet, då det rådde matbrist i landet.
– Vår bok bottnar i vetenskapen, annars är det mycket tycke och tro i den här frågan. Vi presenterar nya siffror på hur mycket växthusgaser som kan avgå efter återvätning till olika vattennivåer och vegetationstyper, vilket möjliggör att i praktiken återväta till bättre klimatnytta. Och det är fortfarande möjligt för en bonde att använda marken efter att det blivit blötare, men odlingarna behöver ställas om från ettåriga grödor till exempelvis permanent gräs för bete eller foderproduktion, säger Åsa Kasimir.
– Det gäller att hitta rätt nivå vid återvätningen. Vårt råd är att markvattennivån över en årscykel i medeltal ska ligga cirka 10 centimeter under markytan för att nå en optimal klimateffekt, säger Amelie Lindgren, medförfattare till boken och forskare vid Göteborgs universitet.
– Det finns sämre åtgärder, det finns bättre åtgärder. Alla som arbetar med våtmarksrestaurering behöver den här boken för att fatta rätt beslut om vilka utdikade våtmarker som de bör prioritera och hur de ska återvätas för att nå en gynnsam klimateffekt, säger Amelie Lindgren.
Boken Torvmarker, klimat och återvätning som pdf.
Kontakt: Åsa Kasimir, docent på Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, telefon: 070-491 13 61, e-post: asa.kasimir@gu.se
Amelie Lindgren, forskare på Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, telefon: 070-9568874, e-post: amelie.lindgren@gu.se