Ny professor bygger AI som härmar djurens kognition
Claes Strannegård, nyligen befordrad till professor i kognitionsvetenskap vid Göteborgs universitet, vill att hans forskning ska leda till mer välgrundade beslut som kombinerar ekonomisk nytta med ekologisk hållbarhet.
Vad innebär det för dig att ha blivit befordrad till professor i kognitionsvetenskap?
– Det känns roligt och inspirerande, särskilt att bli befordrad i kognitionsvetenskap som är ett tvärvetenskapligt ämne som jag har arbetat med länge och vill fortsätta utveckla. Samtidigt kan jag möjligtvis känna en viss oro för att uppfattas som en expert som kan uttala sig om allt möjligt, till exempel om framtiden med AI. Jag ser fram emot att fortsätta att undersöka hur idéer från olika kognitionsvetenskapliga fält, till exempel AI och psykologi, kan korsbefrukta varandra. Tidigare har jag studerat hur man kan utnyttja psykologisk kunskap om begränsningar i mänsklig kognition till att göra effektivare AI-program, som bland annat löser IQ-tester. Jag har också studerat hur man kan utnyttja AI-teknik till att bygga datormodeller av mänsklig kognition, till exempel inom logisk problemlösning.
Ett personligt mål är att bygga ett AI-program som kan mäta sig med en bananfluga när det gäller att anpassa sig och överleva i tidigare osedda miljöer.
Hur beskriver du din forskning?
– Min forskning handlar mycket om att försöka bygga artificiell intelligens som härmar vissa aspekter av kognitionen hos människor och andra djur. Ett personligt mål är att bygga ett AI-program som kan mäta sig med en bananfluga när det gäller att anpassa sig och överleva i tidigare osedda miljöer.
Jag håller på med fyra olika forskningsprojekt nu. Ett av dem har som mål att bygga digitala tvillingar av riktiga ekosystem. En del av det projektet är att bygga AI-baserade datormodeller som simulerar kognitionen hos olika djur. Ett annat projekt är ett samarbete med Karolinska Institutet som handlar om att leta efter mönster i cancerdata med hjälp av maskininlärning.
Ett tredje projekt handlar om att utveckla datorspel som erbjuder kognitiv träning för personer med intellektuella funktionshinder. Sedan är jag med och forskar om neurala nätverk i ett samarbete med Matematiska vetenskaper på Chalmers. Vi har bland annat studerat nätverk med dynamiska arkitekturer och olika metoder för att få nätverken att generalisera bättre och bli mer användbara. Som nästa steg skulle jag gärna studera neurala nätverk som klarar sig med relativt lite energi, precis som den mänskliga hjärnan.
Vilken nytta gör din forskning för samhället?
– Metoden som vi använder i ekosystemprojektet tror jag har en stor potential när det gäller nyttiggörande. Tanken är att man konstruerar en digital tvilling av ett riktigt ekosystem, som man sedan utsätter för olika experiment och observerar följderna för djur- och växtpopulationerna. Man kan till exempel se vad som händer i datormodellerna om man hugger ner en skog, bygger ett bostadsområde, eller förbjuder fiske i ett visst havsområde. På så sätt kan man fatta mer välgrundade beslut, som kombinerar ekonomisk nytta med ekologisk hållbarhet. Cancerprojektet kan potentiellt bidra till att förstå uppkomsten av vissa cancerformer. Vi har hittat säsongsvariationer hos vissa typer av cancer och funderar på om det kan finnas ett samband med säsongsbundna virusinfektioner.
Tidigare har jag jobbat med forskningsnytta både inom akademin, bland annat som viceprefekt för nyttiggörande på Data- och Informationsteknik på Chalmers, och utanför akademin, med olika IT-företag som jag startat och drivit.
Mitt sätt att lösa problem är att umgås med dem och vända och vrida på dem under lång tid. För att göra det måste man tycka att problemet är intressant på riktigt.
Vad motiverar dig som forskare?
– Det är nog främst en vilja att förstå vissa saker. Mitt sätt att lösa problem är att umgås med dem och vända och vrida på dem under lång tid. För att göra det måste man tycka att problemet är intressant på riktigt. Jag har alltid varit fascinerad av AI och intresserad av hur människor och djur tänker. Sedan dras jag till problem som samtidigt är teoretiskt intressanta och har en tydlig tillämpningspotential. I kognitionsvetenskap finns det gott om sådana problem som tur är.
Har du någonting särskilt på gång just nu som du vill berätta om?
– Jag är med och organiserar årets konferens i Artificial General Intelligence (AGI-23), som äger rum i Stockholm i juni. Det är roligt för generell AI är ett ganska hett ämne nu. Vi har fått rekordmånga konferensbidrag och en bra uppställning av inbjudna talare med allt från hjärnforskare till AI-experter och robotspecialister.
Förhoppningsvis kommer etiska frågor kopplade till AI och inte minst debatten om stora språkmodeller att få ett stort utrymme på konferensen. Sedan har vi ju vår löpande seminarieserie i kognitionsvetenskap på institutionen, som är öppen för alla.
