Ny professor kritisk till privatiseringen av skolans digitalisering
Catarina Player Koros forskar på skolans digitalisering. Hon ser ett mönster både i samhällsdebatten och forskningen där varje ny teknik förväntas revolutionera skolan.
– Undervisning handlar inte om de tekniska redskapen utan om hur läraren tar sig an det undervisande uppdraget, säger Catarina Player Koro som är nyutnämnd professor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet.
Catarina Player Koros forskning har fokuserat både på undervisningens innehåll och frågan om skolan digitalisering från ett mer politiskt perspektiv. Hon har kritiskt granskat förväntningarna på att digital teknik har en förmåga att revolutionera undervisningen, skolan och utbildningssystemet. Ett aktuellt exempel är diskussionerna kring AI, artificiell intelligens.
Skolans digitalisering är privatiserad
I grunden finns ett stort teknikintresse. Catarina Player Koro är utbildad ingenjör och som ung jobbade hon som ingenjör på Ericson. I början på 1990-talet bytte hon bana och utbildade sig till lärare i matte och no för årskurs 4 till 9. Samtidigt kom de första persondatorerna. På Högskolan i Borås var hon med och utvecklade ett program som utbildade IT-pedagoger.
Under kampanjen ”En dator till varje elev”, forskade Catarina på implementeringsarbetet i en kommun.
– Där blev det så tydligt att digitaliseringen och den digitala kompetensen hade sålts ut till den privata sektorn. De kom inte bara med hårdvaran utan också med alla fortbildningar. Plötsligt skulle erfarna, duktiga lärare gå på kurs där 20-åriga unga människor skulle tala om för dem hur de skulle jobba med datorer.
Digitala plattformar påverkar undervisningen
Catarina tycker att politikerna sedan dess har släppt skolans digitalisering till den privata sektorn och menar att det finns väldigt många kritiska frågor att ställa. På senare år har hon studerat konsekvenser av IT-industrins ökade inflytande på digitaliseringsfrågan, men också hur digitala plattformar påverkar undervisning, lärare och skolors arbete och i förlängningen också utbildningssystem.
Ett stort problem är till exempel hantering av den data som produceras av lärare och elever och som används av den privata IT sektorn. Catarina undrar vad det gör med skolan som en som en del av samhället och med samhällsutvecklingen.
– Samhället och skolan behöver återta kontrollen över den digitala tekniken så att den anpassas till skolan, lärare och elevers behov. Digitaliseringen av skola och utbildning har under alltför lång tid drivits av en expansiv digital utbildningsmarknad där stora IT-koncerner varit tongivande både när det gäller vilken digital teknik och vilka kompetenser elever och lärare behöver.
För att säkerställa att den digitala infrastrukturen som skolorna är uppbyggda kring är säker och att den är anpassad efter lärarna, menar Catarina att det behövs en statlig satsning.
– I Sverige är det till exempel Google som i princip äger all data som har med elever att göra. Min roll som forskare är att kritiskt granska och visa konsekvenserna av de här sakerna. För om man inte vet hur det ligger till, kan man ju inte heller göra något åt problemen.
Svart-vit syn begränsar
Catarina hoppas att hennes forskning ska bidra till att politikerna tar tag i digitaliseringen, dels för lärarnas skull, men också för skolbarnens.
– Jag tycker att det är väldigt problematiskt att data samlas in om vad lärare, barn och unga gör utan att de har rätt att säga nej. Skolan ska ju vara till för att du ska kunna utvecklas och växa in i ett samhälle och få med dig de kunskaper du behöver. Det är ju inte meningen att du ska gå i skolan för att producera data som IT-industrin kan tjäna pengar på.
Men skolans digitalisering har också positiva sidor. Catarina vänder sig mot den polariserade synen på skolans digitalisering, som antingen anses vara lösningen på alla skolans problem eller orsaken till alla problem.
– Denna svart-vita syn gör diskussionen väldigt begränsad. Vi borde fokusera på vad som behöver göras för att undervisningen ska bli bra, på vad som krävs för att lärare och elever ska kunna jobba och utvecklas på ett bra sätt. Låter vi lärares professionalitet få styra vad som sker i ett klassrum så kan de säkert välja ett redskap som är bra. Ibland kan det vara ett digitalt redskap men ibland kan det vara ett analogt.
Digitala plattformar dåligt anpassade efter skolan
Just nu arbetar Catarina med ett projekt som heter Lärares digitala arbete, där man har studerar lärares arbetssituation och hur läraryrket ser ut idag. Resultaten visar att det finns många fördelar med digitala redskap för lärare, som att det finns plattformar att lägga upp saker på och att man kan kommunicera på ett enkelt sätt. Å andra sidan är plattformarna och infrastrukturen ganska dåligt anpassade till skolan och till lärares arbete vilket leder till mycket dubbelarbete. Lärarna får anpassa sin undervisning efter plattformarna i stället för att de stöttar arbetet. Dessutom medför digitaliseringen att lärarna har med sig arbetet dygnet runt.
Upprepa studier från 1970-talet
På 1960- och 70-talet gjordes flera studier av klassrum och skolor för att ta reda på vilken inverkan själva organiseringen av undervisningen och skolorna fick på vilka elever som har möjlighet att lära sig saker och vad man kan lära sig. Forskarna pratade om en dold läroplan som gör att vissa elevgrupper klarar sig bättre än andra för att de förstår vad man ska göra i skolan.
– Jag skulle vilja göra om de studierna i dagens digitala skolmiljö, för att ta reda på vad som är möjligt att lära sig i skolan, vilka som har möjlighet att lära sig saker och vilka hinder som finns.
Som forskare drivs Catarina Player Koro av nyfikenhet och att lära sig nya saker.
– Ungefär vid den här tiden varje år brukar jag reflektera och tänka att oj vad jag har lärt mig mycket det här året som jag inte kunde tidigare. Det tycker jag är ganska häftigt efter nästan 30 år i akademin att fortfarande ha den känslan och det drivet av att man kan lära sig nya saker och gå vidare.
Text: Ragnhild Larsson