Nyanlända elever med kort skolbakgrund osynliggörs i skolan

Andelen nyanlända elever med inga eller begränsade erfarenheter av formell skolgång har enligt Skolverket ökat väsentligt i den svenska grundskolan under det senaste decenniet. Trots det saknar skolan i mångt och mycket strategier, kunskap och organisatoriska förutsättningar för att ge dessa elever lämplig undervisning. 

– För att tillgodose dessa elevers behov bättre, är det viktigt att förstå hur skolan ser på dem och vilka särskilda behov de anses ha, säger avhandlingens författare Malin Brännström.

Bedöms som långsamma eller svaga

Bild

Hennes resultat visar att lärarna betraktar nyanlända elever med kort skolbakgrund som elever med omfattande och specifika behov, behov som skolan har svårt att möta. Samtidigt tenderar de med kort skolbakgrund att osynliggöras av lärarna och försvinna inom den bredare kategorin nyanlända elever som behöver lära sig svenska där de ofta bedöms som ”långsamma” eller ”svaga” svenskinlärare.

Undervisning för nyanlända – lika för alla

2016 gav Skolverket ut allmänna råd om hur undervisningen för nyanlända bör organiseras i skolan. I råden görs ingen skillnad mellan elever med lång skolbakgrund och elever med kort eller ingen skolgång. Detta leder enligt Malin Brännström till att man i skolan osynliggör elevernas korta eller uteblivna skolbakgrund och att deras skolsvårigheter istället förklaras med att de kommer från en annan kultur eller har en sämre kognitiv förmåga.

– Det händer att detta leder till att elever som inte behöver specialundervisning får det ändå, eller att problemet förflyttas utanför skolan, som till föräldrarna och hela den kultur som anses skapa problemet, vilket lämnar begränsat utrymme för skolan att hjälpa eleven, säger Malin Brännström.

Mängden tidigare undervisning negligeras

I en intervju förklarade en speciallärare att lässvårigheterna hos en före detta elev med kort skolgång, berodde på att hen hade en kognitiv funktionsnedsättning. Detta trots att liknande svårigheter hos en betydligt yngre elev som gått lika länge i skolan som den nyanlände bedöms som normala.

– Specialläraren förväntade sig alltså att eleven skulle tillägna sig en viss nivå av skriv- och läskunskaper när hen uppnådde en viss ålder, som om mängden undervisning inte spelade någon roll.

Malin Brännström hoppas att hennes resultat kan användas för att forma en utbildningspolitik och skolpraxis för att utveckla strategier och resurser som på ett bättre sätt möter behoven hos nyanlända elever med begränsad skolbakgrund.

Text: Ragnhild Larsson