Nytt arbetssätt för språkutveckling

Under två år har den så kallade ELSA-modellen testats och utvecklats i två kommuner. ELSA-modellen sker genom aktionsforskning för att arbeta språkstödjande i förskolan. I korthet handlar det om att personalen väljer en vardaglig situation på förskolan, för att sedan observera, reflektera, utveckla och på nytt utvärdera sitt eget agerande i syfte att stötta barnens språkutveckling.

På Lerum kommuns ”Dialogkonferens” fredagen den 11 mars fick cirka 200 förskolepedagoger ta del av och diskutera resultaten. Diskussionerna skedde både gränsöverskridande mellan förskolor och inom arbetslagen. Men dagen inleddes med att en av de förskolor som deltagit i forskningsprojektet beskrev sin process. De hade valt att utgå från måltiden. De filmade sig själva och fyllde därefter i ett observationsprotokoll för att få syn på vad de gjorde.

– Måltidssituationen är ett bra tillfälle att arbeta språkutvecklande eftersom vi pedagoger då sitter ner tillsammans med barnen. När vi tittade på filmerna och analyserade dem blev vi mer medvetna om vad vi pratar om, och hur vi pratar med barnen, sa Jannica Höglund.

Observationsprotokollet som används är skapat utifrån vilka språkstödjande handlingar tidigare forskning har visat är bra för barns språkutveckling. Till exempel att det är viktigt att benämna saker och att ställa öppna frågor till barnen. Utifrån det diskuterade arbetslaget hur de kunde förbättra kommunikationen med barnen vid måltiden.

– Vi har blivit bättre på att sätta ord på saker och att lära barnen nya uttryck. Det har lett till att både vi i personalen och barnen har lärt oss nya ord, säger Jannica Höglund.

– Vi har också sett att vi får ett bättre fokus under hela dagen på förskolan. Vi börjar under frukosten men sedan tar vi med det under hela dagen. Det har gett ringar på vattnet. Vi ser att barnen pratar mer med varandra, och att de har blivit bättre på att stötta och hjälpa varandra.

Utveckling på vetenskaplig grund

Efter det praktiska exemplet tog de ansvariga forskarna Ann Nordberg och Karin Rönnerman vid. De beskrev den vetenskapliga grunden till de språkstödjande handlingarna och till aktionsforskning.

Bild

– Observationsprotokollet som ligger till grund för reflektionerna är baserat på forskning om vad som visat sig vara gynnsamt för barns språkutveckling och vilka handlingar vi vuxna kan göra för att stötta barns språk. Att arbeta strukturerat på detta sätt skapar förutsättningar för en förskola på vetenskaplig grund, säger Ann Nordberg.

Protokollet är indelat i tre dimensioner – fysisk, didaktisk och social – som var och en innehåller komponenter om olika typer av språkstöd.

– Den fysiska dimensionen innehåller till exempel 19 olika komponenter. Det gör att man kan få upp ögonen för vilken roll den fysiska miljön spelar. Det kan också vara lättare att ändra den fysiska miljön jämfört med den sociala och didaktiska, som handlar om hur vi själva agerar språkstödjande ihop med barnen. Det kan helt enkelt vara enklare att sätta upp bilder och bokstäver på väggarna än att förändra våra beteenden, säger Ann Nordberg.

I kartläggningen blir det synligt vad var och en av pedagogerna på förskolan gör för att stötta barnens språkutveckling. Men syftet är inte att peka ut enskilda pedagoger utan att skapa en bättre lärandemiljö som gör skillnad för barnen. I det är det också viktigt att kartlägga barnens språkförmåga innan och efter ett förändrat arbetssätt.

– Det första steget är att identifiera ett problem och kartlägga vad som händer. Det andra steget är att komma överens vad vi ska göra bättre. De två stegen gör vi egentligen hela tiden. Men i aktionsforskning går vi vidare och analyserar vad som hände och drar slutsatser för fortsatt arbete. Det är en process som aldrig tar slut, säger Karin Rönnerman.

Aktionsforskning i ett vidare sammanhang

Karin Rönnerman satte också aktionsforskning i ett sammanhang och beskrev fem praktiker i förskolan som hänger ihop: barns lärande, undervisning, kompetensutveckling, ledarskap och forskning.

– Det räcker inte med att utveckla en av praktikerna då praktikerna påverkar och påverkas av varandra. Om vi till exempel vill utveckla barns lärande, behöver vi samtidigt utveckla undervisning, få kompetensutveckling, ha ett ledarskap som stöttar och forskning eller utvärdering som ger underlag för fortsatt utveckling.

I aktionsforskning har det Karin Rönnerman kallar ”mellanledare” en viktig roll. Det är personer i arbetslaget som tar på sig en ledande roll.

– Arbetslaget behöver någon som håller ihop processen, ser till att det finns agenda på möten, för diskussionen vidare, och så vidare, säger Karin Rönnerman.

– Mellanledare befinner sig också emellan arbetslaget och rektor och kan skapa förståelse åt båda håll. Men det förutsätter att det finns tillit och respekt.

Två deltagande kommuner

ELSA-modellen har hittills testats av arbetslag i Lerums och Lilla Edets kommun. De har valt olika situationer att utveckla: måltider, samlingar och hallen. Erfarenheterna visar att pedagogerna har fått en ökad medvetenhet om sig själva som lärare, hur arbetslaget kan utvecklas och framför allt hur barns språkutveckling kan stimuleras.

En annan erfarenhet är att det krävs organisering och struktur för att det ska vara möjligt att utveckla det språkutvecklande arbetet.

En dialogkonferens kommer också att ordnas i Lilla Edet i juni.

Text: Carl-Magnus Höglund