Observationer av djuphavet förklarar brister i globala klimatmodeller
Bristen på observationsdata gör det svårt att helt förstå djuphavets roll i Arktiska oceanen för det globala klimatet. Med hjälp av nya observationsdata och historiska tidsserier ger en ny doktorsavhandling från Göteborgs universitet en förklaring till felaktigheter som identifierats i globala klimatmodeller.
– När klimatförändringar diskuteras är det viktigt att inse att de förändringar som vi människor observerar och känner av är en mycket liten del av det som sker. De flesta förändringarna äger rum i de vidsträckta och djupa oceanerna, som täcker större delen av planeten, säger Salar Karam, ny filosofie doktor i naturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Hans avhandling utforskar en relativt okänd del av det arktiska klimatsystemet: djuphavet. På grund av Arktis havsis och det hårda klimatet är observationerna där få. Det innebär att klimatmodellerna som används för att förutspå framtiden i Arktis inte kan testas mot verkligheten i lika stor utsträckning som på andra ställen på jordklotet.
Resultatet av Salar Karams datainsamling visar att felaktigheter i globala klimatmodeller beror på bristande interaktion mellan havsis och hav, frånvaro av ett antal processer i Arktiska oceanen, samt felaktigheter som kommer från de nordiska haven. Dessutom identifieras nya cirkulationsvägar. Studien visar också att havsvirvlar sannolikt har en betydande inverkan på djuphavets egenskaper.
Resultat från historisk polarexpedition
Studien om djuphavet fokuserar på eurasiska Arktis. Delar av Salar Karams observationer och datainsamling genomfördes under den största polarexpeditionen i historien, MOSAiC-expeditionen. Han var en av hundratals experter från 20 länder som gick ombord på den tyska forskningsisbrytaren Polarstern under 2020 för att ta en närmare titt på Arktis och få insikter om den globala klimatförändringen. Detta under oväntade omständigheter till följd av pandemin Covid19.
Ett annat resultat av Salar Karams studie är att Grönlandshavets djupvatten nu fungerar som en värmekälla för centrala Arktiska oceanen. Denna förändring beror på en snabb uppvärmningstrend till följd av att djupkonvektionen upphörde på 1980-talet.
– De felaktigheter som konstaterats i klimatmodellerna och den betydelse som dessa processer visat sig ha i observationer understryker behovet av att bättre inkludera dessa småskaliga processer i framtida globala klimatmodeller, säger Salar Karam.
Forskningen finansierades av Vetenskapsrådets Starting Grant.
Ladda ner avhandlingen "High-resolution dynamics of the deep Arctic Ocean: From thin meltwater layers to large-scale transport"från GUPEA: https://hdl.handle.net/2077/80886
För mer information om studien, kontakta:
Salar Karam, filosofie doktor i naturvetenskap, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, salar.karam@gu.se
Djuphav kallas de delar av världshaven som ligger så långt under ytan att knappt något eller inget solljus når ner. I princip börjar djuphavet redan på cirka 300 meters djup, men termen används oftare om djup större än 2 000 meter, även kallat den abyssala regionen. Cirka 60 procent av jordens yta och 90 procent av haven utgörs av djuphav.
Källa: Wikipedia
