Mycket karies och tandvärk - men också viss tandvård och framtänder som slipats till. Tänder från vikingatida Varnhem vittnar om en oväntat avancerad tandläkarkonst. Det visar en studie vid Göteborgs universitet.
I studien undersöktes 3 293 tänder hos 171 individer ur den vikingatida befolkningen i Varnhem i Västergötland. Orten är känd för omfattande utgrävningar av vikinga- och medeltida miljöer, inklusive gravar där skelett och tänder bevarats väl i gynnsamma markförhållanden.
Forskningsteamet på Institutionen för odontologi vid Göteborgs universitet arbetade med en osteolog från Västergötlands museum. Alla undersökningar gjordes i Göteborg, dit skallar och tänder transporterats.
Tänderna undersöktes kliniskt med sedvanliga tandläkarverktyg under starkt ljus. Därtill gjordes ett antal röntgenundersökningar med samma teknik som inom tandvården, där patienten biter ihop med en liten fyrkantig bildplatta i munnen.
Karies och tandförluster
Resultaten som publiceras i tidskriften PLOS ONE visar att 49 procent av vikingabefolkningen hade en eller flera kariesskador. Av de vuxnas tänder var 13 procent kariesangripna, ofta vid rötterna. Barn med mjölktänder, eller både mjölk- och vuxentänder, var dock helt kariesfria.
Hos vuxna var det även vanligt att tänder gick förlorade. De undersökta vuxna individerna hade under sin livstid förlorat i genomsnitt 6 procent av tänderna, visdomständer oräknade. Risken för tandförlust ökade med hög ålder.
Av fynden att döma var det vanligt med karies, tandinfektioner och tandvärk hos vikingabefolkningen i Varnhem. Men studien visar också exempel på försök att hålla efter tänderna på olika sätt.
– Det fanns flera tecken på att vikingarna hade modifierat sina tänder, bland annat fanns spår efter användning av tandstickor, slipning av framtänder och även tandbehandling av tänder med infektioner, säger Carolina Bertilsson, tandläkare och biträdande forskare, samt studiens förstanamn och korresponderande författare.
Inte olikt dagens behandlingar
Ett tecken på mer avancerade ingrepp var kindtänderna med filade hål, från tandkronan och in i pulpan, troligen gjorda för att lätta på trycket och dämpa svår tandvärk till följd av infektion.
– Det här är väldigt spännande att se, och inte helt olikt de tandbehandlingar vi gör i dag när vi borrar i infekterade tänder. Vikingarna verkar ha haft kunskaper om tänder, men vi vet inte om de gjorde ingreppen själva eller fick hjälp.
De slipade framtänderna kan ha varit en identitetsmarkör. Både i denna och tidigare studier har påträffade fall varit män. Carolina Bertilsson igen:
– Studien ger nya kunskaper om vikingarnas munhälsa, och indikerar att tänderna varit viktiga i Varnhems vikingatida kultur. Den ger också en förståelse för att den vikingatida tandläkarkonsten troligen varit mer sofistikerad än man tidigare trott, avslutar hon.