På spaning efter havets okända rastamaskar
Trots sina starka färger och yviga tentakelfrisyrer känner vi inte till särskilt mycket om rastamaskarna som lever i svenska hav. Nu har marinbiologen Arne Nygren och hans kollegor på Institutionen för marina vetenskaper fått 3,5 miljoner kronor från SLU Artdatabanken för att kartlägga den okända gruppen havsborstmaskar.
Rastamaskar är en grupp iögonfallande havsborstmaskar som är vanliga längs den svenska kusten. De blir mellan två millimeter och två decimeter långa. De flesta återfinns på västkusten, men några arter lever även i Östersjöns bräckta vatten.
– Enligt tidigare undersökningar finns det ett sextiotal arter i svenska vatten, men artbestämningen är gjord innan dagens moderna dna-teknik. Vi misstänker att flera arter är felbestämda och att det kan röra sig om fler arter, säger Arne Nygren.
Rastamaskarna har fått sitt svenska namn efter de burriga tentaklerna på huvudet. Nästan alla arter bygger rör, både på lerbottnar, i sand och på stenar. De långa tentaklerna används för att söka föda på botten.
Nu har forskarna på Göteborgs universitet fått 3,5 miljoner från det svenska artprojektet för att undersöka mångfalden i gruppen genom dna-sekvensering.
– Bland havsborstmaskar och många andra marina arter är det vanligt med kryptiska arter, alltså arter som kan se lika ut men skiljer sig åt genetiskt. Vi ska därför först titta efter genetiska skillnader och sedan undersöka hur de skiljer sig morfologiskt, alltså hur de ser ut och är uppbyggda, säger Arne Nygren.
Vill ha hjälp av dykare
Rastamaskarna lever i olika miljöer och på olika djup. Forskarna ska därför samla in maskar med olika tekniker. Dels ska de göra insamlingar i samband med den årliga mjukbotteninventeringen längs svenska kusten. Dels ska de göra särskilda insamlingsturer från Tjärnö marina laboratorium med forskningsfartyget Nereus.
– Vi planerar även att använda oss av medborgarforskning genom att ta hjälp av dykarklubbar som kan samla in maskar åt oss. Med sina starka färger är de lätta att se i vattnet, exempelvis om man lyfter på stenar, säger Arne Nygren.
Text: Karl-Johan Nylén
Projektet ska kartlägga mångfalden hos familjen Terebellidae i svenska vatten. Målet är att publicera en uppdaterad checklista över samtliga arter som finns i Sverige, skapa ett referensbibliotek av DNA-streckkoder för alla arter i Sverige och beskriva nya arter.
Projektet, som sträcker sig från 2025 till 2027, ska bidra till det övergripande målet för Svenska artprojektet att identifiera och kartlägga alla arter av flercelliga växter, svampar och djur i landet.
