Pilotprojekt om förbjudna böcker

DIDOC är ett samarbete mellan Dawit Isaak-biblioteket i Malmö, Göteborgs forskningsinfrastruktur för digital humaniora (GRIDH), Forum för komparativa litteraturstudier vid Lunds universitet och Svenska Pen, berättar Siska Humlesjö, forskningsingenjör på GRIDH.

– Databasen bygger på listor framtagna av Svenska PEN och Dawit Isaak-biblioteket och innehåller uppgifter om cirka 150 verk. Det finns andra databaser för förbjuden litteratur, exempelvis i Tyskland och USA, men de är ofta svårtillgängliga och saknar betydelsefull information. Tanken med DIDOC är att vem som helst ska kunna använda databasen för att få veta var, när och, inte minst viktigt, varför ett verk ansetts så farligt eller olämpligt att det censurerats.

Bokbål och förbud

Bild

John Miltons Areopagitica – ett försvar för yttrandefriheten – hör till de äldsta texterna i databasen och var förbjuden i England 1655–1695. Mer förvånande är kanske att barn i Tjeckoslovakien inte fick läsa Bröderna Lejonhjärta före murens fall och att en kyrka i New Mexico 2000 anordnade bokbål på Sagan om ringen. 

Annars är Huckleberry Finns äventyr ett intressant exempel på hur en bok kan anses olämplig av väldigt många olika skäl, förklarar Siska Humlesjö.

– Mark Twains klassiker utkom i USA 1885. Den förbjöds på vissa bibliotek för att den uppfattades som grov och opassande och på andra för att Huck bryter mot lagen genom att hjälpa en slav rymma. På 1950-talet ansågs den ha både ett rasistiskt språk och en rasistisk skildring av bland annat Jim, som är en vuxen man men beskrivs som underlägsen den tonårige Huck. Flera skolor i USA har tagit bort boken från undervisningen.

Amerikansk övervikt

Materialet i DIDOC har än så länge en amerikansk övervikt. Det beror på att de listor databasen bygger på är framtagna av Banned Books Week Coalition som framför allt består av amerikanska organisationer. Men det är också svårt att ha med litteratur från vissa länder.

– Vi har exempelvis bara ett fåtal titlar från Belarus eftersom vi inte vill utsätta författare där för ytterligare förföljelse. Vår direktkontakt med Svenska Pen är därför oerhört värdefull.
En form av censur som är svår att komma åt är när författaren på eget initiativ avstår från kontroversiella ämnen för att slippa obehag, förklarar Siska Humlesjö.

– Självcensur går bara att belägga om en författare blivit kritiserad och därför i efterhand gått gå in och ändrat en publicerad text. Men vi är förstås medvetna om att många författare befinner sig i en svår situation där det är omöjligt att skriva det de vill.

Censurerat skolmaterial

Censur riktar sig annars ofta mot skolmaterial. 2015 gick exempelvis föräldrar samman i värmländska Hammarö för att stoppa boken Kort kjol som handlar om våldtäkt och som använts i årskurs åtta. Hbtq-teman och ovårdat språk är ytterligare argument, exempelvis i USA, för att stoppa böcker i skolan, berättar Siska Humlesjö.

– Vi hoppas nu att DIDOC ska utvecklas vidare och bli till nytta för både skolor och allmänhet. Genom att tillföra ytterligare data är tanken att databasen också ska kunna bli en forskningsresurs inom en mängd olika discipliner.

Text: Eva Lundgren

Texten publicerades ursprungligen i GU Journalen, nr 1 2025