Projekt för att rädda den sydliga kärrsnäppan
Den sydliga kärrsnäppan är akut hotad och antalet fåglar i Sverige minskar drastiskt år för år. En sista utväg för vadarfågeln är ett ambitiöst samarbete mellan Nordens Ark och BirdLife Sverige, där forskare från Göteborgs universitet stöttar med kunskap, forskning och erfarenhet.
En symbol och flaggskeppsart
Alarmerande siffror visar att den biologiska mångfalden i Sverige minskar. Fåglar är en artgrupp som drabbats speciellt hårt och särskilt bekymmersamt är minskningen hos flera vadarfåglar. Den sydliga kärrsnäppan befinner sig i ett akut läge och finns nu endast i små, spridda bestånd i Sverige. Underarten har på bara 100 år gått från att vara en vanlig syn på strandängar, till att nu klassas som akut hotad. Den utgör en viktig del av svenska strandängsmiljöer och är därför en flaggskeppsart för dessa områden.
– Den förändrade markanvändningen inom jordbruket har bland annat inneburit utdikning av våtmarker och på många platser upphört bete och slåtter av naturliga gräsmarker. Bestånden av sydlig kärrsnäppa och andra vadare har därmed fått ett kraftigt minskat livsutrymme, vilket medfört att populationerna har blivit små och isolerade. De är nu sårbara på grund av hög predation på deras ägg och ungar, negativa genetiska effekter och miljöförändringar, berättar Donald Blomqvist, forskare vid Göteborgs universitet som ägnat stora delar av sitt liv åt just den sydliga kärrsnäppan.
Han har tillsammans med sin forskningsgrupp bedrivit individbaserade studier av den sydliga kärrsnäppan på svenska västkusten sedan slutet av 1980-talet. Deras forskning har genererat värdefulla kunskaper om bland annat populationsdynamik, genetisk variation och beteenden. Under de senaste tio åren har forskningsgruppen vid Göteborgs universitet också haft ett produktivt samarbete med en finsk forskargrupp. Det har möjliggjort ett bredare perspektiv på underartens framtidsutsikter och bland annat undersökt den genetiska variationen i länderna runt Östersjön.
Fyra olika huvuduppdrag
Projekt sydlig kärrsnäppa arbetar utifrån fyra huvuduppdrag; inventering av nuvarande situation, avel och uppfödning av ungar, åtgärder i fält för att uppnå gynnsamma förhållanden samt ett försök att öka medvetenheten genom utbildning och information. Under 2023 låg huvudfokus på att genomföra en omfattande inventering och implementera ”headstarting”, en metod som syftar till att ge arter en fördel i livets första skede.
I samband med starten av projektet beslöt BirdLife att göra en heltäckande inventering av de öländska strandängarna under våren 2023. Mattias Ullman arbetar som projektledare på BirdLife Sverige och är den som har varit ansvarig för inventeringen. Han har i över ett decennium följt underartens utveckling.
– När vi ska utvärdera projektet om fyra eller fem år vill vi förstås veta ungefär hur många fåglar vi hade på ön när vi startade. Vi utgick från de inventeringar av strandängar som gjorts i Länsstyrelsen regi på Öland under ca 30 år. Vi inventerade alla strandängar där sydlig kärrsnäppa var påträffad från 2008 och framåt. Resultatet blev tyvärr sämre än vi hade hoppats på, berättar Mattias Ullman.
Endast 34 spelande hanar, eller ”34 par” som det i vissa inventeringar kallats, påträffades på de 45 lokaler som inventerades under perioden april till början av juni. På 33 av dessa lokaler påträffades ingen sydlig kärrsnäppa alls och på dessa 33 lokaler har den alltså försvunnit någon gång under de senaste 15 åren.
– För cirka tio år sedan bedömdes antalet par på hela Öland till cirka 100, men nu tror vi dessvärre att det endast rör sig om cirka 40 par, fortsätter Mattias Ullman.
Headstarting, en viktig del av projektet
Headstarting är en bevarandemetod som syftar till att öka överlevnaden hos arter som har hög dödlighet i tidig ålder, på grund av olika hot i deras naturliga miljö. Dessa hot kan inkludera rovdjur, brist på föda eller extremt väder. För första gången testades metoden nu i Sverige på den sydliga kärrsnäppan.
– Vid headstarting samlas ägg in från bon hos vilda fåglar. Dessa ägg kläcks sedan i en skyddad miljö hos oss och ungarna föds upp i kontrollerade hägn. Detta gör det möjligt för fler individer att överleva och nå mognad utan att riskera att dö under den mest sårbara perioden i livet. När ungarna har växt till sig släpps de ut på lämpliga platser för att leva sina liv, berättar Emma Nygren som är bevarandesamordnare på Nordens Ark.
Utplacering på Ölands södra udde
Valet av plats för uppfödning baserades på att Öland har det största antalet häckande kärrsnäppor i Sverige. Insamlingen av ägg startade i april 2023 och i början av säsongen hittades sex bon med sammanlagt 24 ägg. Efter kläckningen av äggen hölls ungarna i burar och voljärer i ungefär tre veckor innan de släpptes ut. Efter att ha individmärkt ungarna kunde projektet följa åtminstone tolv av de fjorton utsläppta ungarna i området under minst två veckors tid. Fåglarna kunde då flyga bra och lätt undkomma eventuella predatorer så som räv, grävling, kråka och vissa rovfåglar.
Under uppföljningen visade ungarna god överlevnad och anpassning till miljön. Några veckor senare observerades projektfåglarna röra sig mot norra delen av Ottenby naturreservat och integreras med flyttande nordliga kärrsnäppor, vilket indikerade att de framgångsrikt anpassat sig till naturliga betingelser och inlett sin flyttning söderut.
– Första året med headstarting har utan tvivel varit framgångsrikt. Tolv flygfärdiga ungar är ett bra resultat! På sikt måste dock projektet även hantera underartens genetiska problem. Den sista häckningen av sydlig kärrsnäppa på västkusten registrerades i Halland 2017. Det är högst troligt att inavel accelererade beståndsminskningen, och till slut utdöendet, på västkusten. Tyvärr uppvisar alla bestånden i länderna kring Östersjön tecken på inavel och förlust av genetisk variation, säger Donald Blomqvist.
Vad händer framöver?
Kärrsnäppor återvänder vanligtvis till sina sommarlokaler och börjar häcka först efter två år, precis som många andra vadare. Detta innebär att projektet med spänning ser fram emot att återse de headstartade individerna på Öland under våren 2025.
Förberedelserna för att genomföra headstarting har redan inletts inför våren och sommaren 2024.
Du kan läsa mer om arbetet med de sydliga kärrsnäpporna på projektets hemsida, eller i den rapport som presenterades för några veckor sedan.
Länk till projektets hemsida
Länk till projektets rapport för 2023
Kärrsnäppan är en av de vanligaste vadararterna och används ofta som referens vid bestämning av de andra Calidris-arterna. Är i storlek som en stare. Gamla fåglar i häckningsdräkt är omisskännliga med sin distinkt avsatta svarta bukfläck. Hanarna är mindre och har kortare näbb än honorna. Den sydliga underarten schinzii skiljer sig från nominatarten alpina på att bukfläcken är mer eller mindre uppluckrad, ibland så att bara några enstaka svarta fläckar finns på buken. Vid direkt jämförelse är den sydliga även mindre, slankare, mer kortnäbbad och oftast mindre färggrann. Relativt enkel att bestämma även i de andra dräkterna, men en fallgrop finns hos de unga sydliga kärrsnäpporna. Kombinationen av kort (ibland ganska rak) näbb, diffust gulbrunt ansikte och svagt markerade fläckar på kroppssidorna gör att juvenila sydliga kärrsnäppor kan ge ett lite främmande intryck.
Källa: ArtDatabanken. (2019). Artfakta. Artfakta. SLU Artdatabanken.
Skillnader mellan den nordliga och sydliga kärrsnäppan
- Något kortare näbb
- Lite mindre och slankare
- Något mer diffusa färger