Hej Axel Sjöqvist, forskare och geolog
Vad är “rare earth”?
– Sällsynta jordartsmetaller, eller rare-earth elements (REEs), är benämningen på 17 metalliska grundämnen med snarlika egenskaper, som därför ofta förekommer tillsammans i naturen. Gruppen består främst av lantan och lantanider samt yttrium, och ibland inkluderas skandium. Exempel på enskilda REEs är neodym, dysprosium och terbium.
– Ibland används begreppen REEs eller sällsynta jordartsmetaller felaktigt som synonym till “innovationskritiska metaller och mineral” som är nödvändiga för utvecklingen av förnybara energislag, energilagring och högteknologiska produkter.
Varför ökar behovet av REEs?
– Några av metallerna spelar en nyckelroll i energiomställningen, främst på grund av deras supermagnetiska egenskaper i förening med grundämnen järn och bor. Neodymmagneten är den starkaste permanenta magneten som kan framställas i dag. Därför spelar den en viktig roll i energieffektivisering, där elmotorer och generatorer kan göras starkare i samma storlek eller lättare med bibehållen effekt, jämfört med andra magneter. Neodymmagneter används bland annat i vindkraftverk och elbilar, men även tvättmaskiner och elsparkcyklar.
Sedan 2024 är det europeisk och svensk lag att uppnå minsta nivåer av självförsörjandegrad för dessa råvaror
– I dagsläget är Kina världsdominerande, dels på mineralutvinning men särskilt på framställning av REEs som metaller och i magneter. Detta faktum sätter Europa och övriga västvärlden i en känslig position för att lyckas genomföra sina utvecklingsmål. Av den anledningen finns REEs med på Europakommissionens lista över kritiska och strategiska råvaror.
– Sedan 2024 är det europeisk och svensk lag att uppnå minsta nivåer av självförsörjandegrad för dessa råvaror genom gruvdrift, bearbetning och återvinning inom EU.
I vanliga fall tar det 10–20 år att öppna en ny gruva. Det är inte bara att börja gräva.
Vad krävs för att utvinna REEs?
– För att utvinna REEs ur berggrunden krävs bland annat omfattande geologiska, metallurgiska, miljöinriktade och ekonomiska bedömningar för att utvärdera fyndighetens läge, storlek och innehåll samt utvinningsbarheten av metallerna ur mineralen på ett ekonomiskt och miljömässigt godtagbart sätt. Det tar flera år och kräver mångmiljoninvesteringar. I vanliga fall tar det 10–20 år att öppna en ny gruva. Det är inte bara att börja gräva.
– Sedan behöver REEs utvinnas ur mineralen och dessutom skiljas från varandra. För vissa mineral är det inte ekonomiskt lönsamt att ens försöka bryta ner dem till sina beståndsdelar. Detta är en komplex kemisk process som inte kan utföras var som helst, utan bara på några få industrianläggningar i världen.
Internationellt är Ukraina inte känt för sina stora tillgångar av specifikt REEs och flera möjliga fyndigheter ligger i områden som i dag ockuperas av Ryssland.
Har Ukraina några tillgångar av REEs?
– Ukraina är Europas viktigaste gruvnation. Deras främsta gruvproduktion är inom järn, stenkol, mangan, titan och uran. Den ukrainska urbergsskölden är på många sätt lik det finsk–svenska urberget. Därför finns där även fyndigheter av bland annat guld, bly och zink, koppar, grafit, litium och REEs. Internationellt är Ukraina inte känt för sina stora tillgångar av specifikt REEs och flera möjliga fyndigheter ligger i områden som i dag ockuperas av Ryssland.
– Ukrainas berggrund har stor potential för att kunna bidra till världens behov av innovationskritiska metaller och mineral och på så vis även bidra till välfärd i landet, men omfattande investeringar krävs. Sedan 2021 finns ett strategiskt partnerskap mellan Ukraina och EU om innovationskritiska metaller och mineral samt batterier, avseende både primär framställning och återvinning.
Hur ser det ut i Sverige?
– Geologer och kemister har undersökt förekomsten av REEs i den svenska berggrunden under lång tid. Flera av dessa grundämnen upptäcktes för första gången i mineral från svenska fyndigheter vid Bastnäs och Ytterby. Större fyndigheter som skulle kunna vara av strategisk betydelse för Sverige och Europa finns nära Gränna, Västervik, i fjällen och Kiruna.
Av: Jenny Meyer Daneback
