Romarrikets vägar lade grunden för nutida välstånd
Trots att det är över 2 000 år sedan de antika romerska vägarna byggdes kan man se tydliga samband mellan vägarnas dragning och dagens välstånd. Det visar en studie från bland annat Handelshögskolan i Göteborg, där forskarna undersökt vägnätets betydelse för att ett område ska bevara sin rikedom genom seklerna – eller förlora den.
De romerska vägnäten var storslagna byggen, som vid sin höjdpunkt omfattade 80 000 kilometer väg. De byggdes inte främst av ekonomiska skäl, utan för att transportera trupper till olika delar av imperiet. Man tog liten hänsyn till äldre vägnät eller till byar och samhällen längs med vägarna. Trots det började vägarna snart att användas även för handel och transporter, blev länkar mellan framväxande marknadsstäder och viktiga för den ekonomiska utvecklingen.
I den aktuella studien har forskarna undersökt de antika romerska vägarnas betydelse som kanal för överföring av välstånd, för att bättre förstå varför platser som blomstrade för 2000 år sedan tenderar att ha ett större ekonomiskt välstånd även i dag.
Vägarna bidrog till koncentration av städer
För att genomföra studien har forskarna lagt kartor av romarrikets vägnät ovanpå moderna satellitbilder som visar ljusintensiteten nattetid – vilket är ett sätt att påvisa ekonomisk aktivitet i ett geografiskt område. De har därefter delat upp kartan i ett finmaskigt rutnät, i varje ruta mätt upp förekomsten av romerska vägar och jämfört den med dagens infrastruktur, befolkningstäthet och ekonomisk aktivitet.
– Givet att mycket hänt sedan dess så borde mycket ha anpassats efter moderna omständigheter. Men det är slående att vårt huvudresultat är att, även om de i dag är borta och överbyggda av nya vägar, så har de romerska vägarna bidragit till koncentration av städer och ekonomisk aktivitet längs med dem, säger Ola Olsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och en av författarna till studien.
En viktig fråga i studien handlar om orsak och verkan, det vill säga om romarna byggde vägarna i områden med stark ekonomisk aktivitet eller om det var vägarna som gav upphov till den ekonomiska tillväxten.
– Det är den stora utmaningen i hela det här forskningsfältet. Det som gör den här studien extra intressant är att vägarna i sig definitivt har försvunnit och att det var ett kaos i Västeuropa efter romarrikets fall, vilket hade varit ett tillfälle att omorientera de ekonomiska strukturerna. Trots det så blev stadsmönstret kvar, säger Ola Olsson.
Inte samma utveckling i östra romarriket
En annan faktor som stöder studiens resultat är det som hände i de östra delarna av romarriket, i Nordafrika och Mellanöstern, där man i princip övergav transporter på hjul under 300–500-talet för att ersätta dem med kamelkaravaner. Vägarna i regionen användes i allt mindre grad och tilläts förfalla. I motsats till de västra delarna av riket byggdes således inte nya vägar ovanpå de gamla.
– Logiken med vägarna försvann och vi ser inte alls samma kontinuitet i välståndet. Man kan säga att området drabbades av det som kallas "reversal of fortune" – länder som utvecklades tidigt och fick civilisation först, som Irak, Iran och Turkiet är i dag autokratiska och har betydligt lägre ekonomisk utveckling än länder som då låg i den ekonomiska periferin, säger Ola Olsson.
Hur investeringar i infrastruktur kan få stora ekonomiska konsekvenser både decennier och sekler efter att de gjordes är betydelsefullt för att förstå varför vissa regioner är mer utvecklade än andra, säger Ola Olsson, men resultaten kan också vara viktiga som bakgrund till dagens politiska beslut kring infrastruktur.
– I Sverige pratar vi till exempel om att eventuellt bygga nya stambanor för tåg. De förra, från 1800-talet, fick en enorm betydelse för den ekonomiska aktiviteten i Sverige. För nya stambanor så diskuterar man andra dragningar, så blir de av kan man förvänta sig att vissa samhällen får ett större uppsving än tidigare.
Text: Lars Magnusson
"Roman roads to prosperity: Persistence and non-persistence of public infrastructure" av Carl-Johan Dalgaard, Nicolai Kaarsen, Ola Olsson, Pablo Selayaa, publicerad i Journal of Comparative Economics.
