I takt med att vildsvin, kronhjortar och dovhjortar blivit vanligare i Sverige, har förutsättningarna för viltförvaltningen förändrats.
Nu behöver förvaltningen inte bara ta hänsyn till älg och rådjur, utan även till andra klövdjur som lever i skogen. Men det finns i dag brister i det här arbetet visar den nya forskningssatsningen som finansierats av Naturvårdsverket.
– Det vi ser är att det råder en bristande överensstämmelse mellan förvaltningens utformning och ekologiska förutsättningar. Det påverkar i sin tur samverkan. Något som är en viktig grundsten för viltförvaltningen.
Det säger socialantropologen Annelie Sjölander-Lindqvist, som är en av forskarna bakom rapporten.
– Det resultaten visar är att geografiska skillnader spelar en viktig roll. Dessa geografiska skillnader, som att vi i norra Sverige har stora förvaltningsområden med främst älg medan det i landets mer södra delar finns inte bara älg utan också annat klövvilt som påverkar förvaltningen.
Tvärvetenskap som ger resultat
Den sexåriga forskningssatsningen bygger på tvärvetenskap, där forskare från många olika områden samarbetat med sin forskning. Ekologer, statsvetare, humanekologer och socialantropologer har berikat varandras arbete, menar Annelie Sjölander-Lindqvist. Något som har varit mycket gynnsamt för att få en klar bild av situationen:
– Det har lett till att vi har kunnat belysa och öka kunskapen om den svenska viltförvaltningens komplexitet, vi vet att ekologiska, individuella och systemiska aspekter alla behöver beaktas för att öka graden av måluppfyllelse och nå en så god samverkan som möjligt mellan jägare och markägare.
Naturvårdsverkets pressmeddelande: Ny forskningsrapport lyfter vikten av älgens foder och geografiskt anpassad förvaltning
