Skolan en trygghet för unga i utsatta områden
Ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden upplever skolan som en viktig fristad, trots strukturella utmaningar och lägre skolresultat. Eleverna är motiverade att lyckas, men påverkas negativt av resursbrist och pedagogisk segregation. Det visar ett fyra-årigt forskningsprogram vid Göteborgs universitet.
– Skolan är en fristad för dessa elever. Det är här de träffar sina vänner och bygger meningsfulla relationer med både klasskamrater och skolpersonal, säger Jonas Lindbäck, forskare i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, som medverkat i forskningsprogrammet Mellan resignation och framtidstro.
Resultaten visar att den sociala gemenskapen är stark, och eleverna uttrycker en vilja att lära och ser betydelsen av utbildning för framtida möjligheter.
– Det finns en medvetenhet bland eleverna om att de har svårare förutsättningar, men för många ökar det deras motivation att klara skolan, säger Jonas Lindbäck.
Utmaningar i skolans strukturer
Forskningen visar också att de negativa föreställningarna om skolor i dessa områden kan påverka elevernas självkänsla. Vissa elever skuldbelägger sig själva när betygen inte räcker till, trots att forskningen pekar på att elevernas och skolans förutsättningar ofta är de främsta förklaringarna till skolresultaten. Nedskärningar och brist på behöriga lärare slår hårt mot skolorna och eleverna som redan har störst behov av stöd.
– Den pedagogiska segregationen är tydlig. Skolor i utsatta områden har svårare att rekrytera behöriga lärare, vilket förstärker den negativa spiralen.
Informellt lärande och samverkan som lösning?
Informellt lärande, som sker utanför klassrummet, har visat sig vara en viktig komponent för ungdomars utveckling. Föreningar och lokala verksamheter bidrar till att stärka ungdomars självkänsla och framtidstro. Samtidigt beskriver företrädare för dessa verksamheter hur de lider av bristande erkännande och ekonomiskt stöd. Därmed försvåras föreningarnas förutsättningar att bidra till en meningsfull fritid, som det också formuleras i stadens officiella skrivelse.
Jonas Lindbäck och hans kollegor lyfter även fram initiativ, som Skolan som arena – en samverkan mellan skolor, föreningsliv och andra lokala aktörer för att stötta ungdomar både inom och utanför skolans väggar.
– Skolan som arena erbjuda eleverna möjligheter till läxhjälp och aktiviteter utanför skoltid, samtidigt är det exempel på en ansvarsförskjutning, från skola till andra aktörer, som behöver diskuteras.
En skola med fler perspektiv
Jonas Lindbäck ifrågasätter den bild av skolor i utsatta områden som ofta dominerar debatten.
– Vi måste bredda diskussionen om skolans värde. Betygen är viktiga, men en skolas kvalitet kan inte enbart mätas genom studieresultat. Vi måste erkänna den viktiga sociala roll som skolan spelar i dessa ungdomars liv.
Jonas Lindbäck hoppas att forskningsprojektet kan bidra till den utbildningspolitiska debatten om hur vi skapar mer jämlika förutsättningar för alla elever, oavsett bakgrund.
Text: Ragnhild Larsson
Forskningsprogrammet Mellan resignation och framtidstro beviljades drygt 12 miljoner kronor av Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur. Programmet inleddes 2020 och avslutades 2024.
Forskningsteamet består av Sara Uhnoo, Kristina Alstam och Markus Herz från Samhällsvetenskapliga fakulteten, Sara Brorström från Handelshögskolan, Ove Sernhede, Johannes Lunneblad, Nils Hammarén och Jonas Lindbäck från Utbildningsvetenskapliga fakulteten och Majsa Allelin fån Södertörns högskola.
Programmet består av tre delprojekt. Det ena Obehöriga äga ej tillträde! Har Nils Hammarén varit projektledare för, det andra om ungas informella lärare har Sara Uhnoo varit projektledare för, det tredje har Johannes Lunneblad varit projektledare för.
FAKTA OM BOKEN MELLAN RESIGNATION OCH FRAMTIDSTRO
De insikter som forskningen har bidragit med är samlade i boken Mellan resignation och framtidstro – livsvillkor och lärande hos förortens unga (2024). Boken utmanar de stereotypa bilderna av ungdomar i utsatta områden och belyser den ofta osynliga verkligheten som unga i Göteborgs mest stigmatiserade stadsdelar möter. Genom kvalitativa metoder som intervjuer och observationer får ungdomarnas egna röster ta plats.
Den presenterar en bild av både uppgivenhet och skörhet, men även av den starka sociala gemenskap och kreativitet som frodas i utanförskapet. Förortsskolan framstår som en frizon, och betydelsen av engagerade lärare samt solidaritet elever emellan betonas i en skolmiljö som ofta saknar resurser.