Skolstängningar drabbade elever med funktionsnedsättningar

Bild

Shruti Taneja Johansson, universitetslektor vid Göteborgs universitet, har tillsammans med en internationell forskargrupp undersökt hur elever med funktionsnedsättningar i Malawi, Qatar, Nepal och Etiopien har påverkats av skolstängningar. Shruti Taneja Johansson har varit forskningsledare tillsammans med Nidhi Singal som är professor vid University of Cambridge, och sedan har forskare i Malawi, Qatar, Nepal och Etiopien gjort intervjuer med vårdnadshavare och lärare i respektive land.

Det är stora skillnader i förutsättningar för elever med funktionsnedsättningar i de fyra olika länderna och det avspeglades också i hur de påverkades av skolstängningar:

• Malawi är ett av världens fattigaste länder. När skolorna för elever med funktionsnedsättningar stängdes förlorade majoriteten av eleverna kontakten med skolan och ägnade lite, eller ingen alls, tid åt att studera.
• Även i Etiopien förekom ytterst lite kontakt mellan lärare och hemmen när skolorna var stängda. Brist på material och resurser för att betala telefonsamtal beskrevs som hinder för att fortsatt undervisning. Skolor med särskilda resurscenter för elever med funktionsnedsättning hade något mer kontakt med elever och hemmen.
• I Nepal intervjuades föräldrar och lärare till elever som gick i specialskolor för döva och blinda. Här kontaktade en del lärare på eget initiativ föräldrarna för att de skulle kunna ge instruktioner till barnen. Men även om eleverna ägande viss tid åt att studera, fanns det en stor oro över att de hamnade efter och även en oro att de inte skulle återvända till skolan efter pandemin.
• I det rikare Qatar hade eleverna tillgång till datorer och fick distansutbildning. Eleverna hade i princip daglig kontakt med sina lärare, men föräldrarna var oroliga för sämre kvalitet i undervisningen och lärarna kände sig oförberedda och stressade.

Föräldrar värderade utbildning högt

Det fanns dock vissa saker som var gemensamt för alla fyra länder.

­– Det fanns en utbredd oro att eleverna inte skulle få bra utbildning. Föräldrar i alla länder betonade bristen på läromedel och stöd från skolan som det största hindret för deras barns utbildning. I Malawi, Nepal och Etiopien skedde till exempel distansutbildning främst via nationella TV- och radiosändningar som inte var anpassade till elever med funktionsnedsättningar. Farhågorna gällde både att barnen gick miste om undervisning här och nu, och att de långsiktigt fick sämre framtidsutsikter, säger Shruti Taneja Johansson.

Det faktum att föräldrarna visade engagemang är dock positivt, säger Shruti Taneja Johansson.

– Det visar att utbildning värdesätts högt. I flera låginkomstländer är det många elever med funktionsnedsättningar som inte alls går i skolan och tidigare forskning har visat att många föräldrar inte ser någon anledning till att funktionsnedsatta barn ska gå i skolan.

Fortbildning för lärare är viktigt

I samtliga länder framkom också att barnens socioemotionella situation försämrades i och med att de dagliga rutinerna och den sociala kontakten med kompisar försvann. I alla länder gick barnen dessutom miste om stöd och behandling.

– Föräldrarna beskrev att barnen var mer ensamma, ledsna och oroliga. Pandemin har visat att skolan inte bara är en plats för utbildning. Skolan är också viktig för barnens psykosociala hälsa.

En viktig lärdom är vikten av att fortbilda lärare i att anpassa undervisningen till elever med funktionsnedsättningar. Många av de lärare som intervjuades uppgav att de kände sig ensamma och hjälplösa.

– Lärarna sa att de saknade verktyg, att de inte visste hur de skulle stötta elever med funktionsnedsättningar. Det är tydligt att det finns ett stort behov av fortbildning, säger Shruti Taneja Johansson och avslutar:

– Elever över hela världen har påverkats av skolstängningar under coronapandemin. Men elever med funktionsnedsättningar har drabbats hårdare än andra. De är en bortglömd elevgrupp som ofta hamnar längst ned på agendan.

Text: Carl-Magnus Höglund