Arktis uppvärmning har accelererat under de senaste decennierna, betydligt snabbare än det globala genomsnittet. Uppvärmningen har bidragit till en avsevärd minskning av isens utbredning och en förtunning av havsisen. I en ny studie har forskare tittat närmare på hur dessa förändringar kan påverka vädermönster långt bortom polcirkeln.
Något som intresserat forskarna är den nordatlantiska sommaroscillationen (SNAO), ett väderfenomen som kännetecknas av fluktuationer i trycket i havsnivån över Nordatlanten. SNAO spelar en avgörande roll i utformningen av sommarklimatet i Europa, Nordamerika och Asien. Särskilt i nordvästra Europa är SNAO nära relaterat till extrema sommarklimat, inklusive översvämningar, torka och värmestress.
I en ny studie, publicerad i Science Advances, har ett internationellt forskarteam använt en mängd data, bland annat observationer av havsiskoncentration och havsytetemperatur, samt modellsimuleringar, för att undersöka den potentiella kopplingen mellan SNAO och havsisen i Arktis.
Studien visar att sambandet mellan SNAO och havsisen i Arktis främst härrör från regionen Östsibiriska havet till de arktiska delarna av Kanada (ESAC), där det finns en svag atmosfärisk jetström under sommaren.
– Det viktigaste resultatet av vår studie är att förändringar i SNAO kan påverkas av variationer i havsisens koncentration över ESAC-regionen flera veckor tidigare. Effekterna som havsiskoncentrationen har på SNAO beror delvis på atmosfäriska Rossby-vågor* som sprider sig från höga latituder mot tropikerna, säger Tinghai Ou, en författarna bakom studien och förste forskningsingenjör vid Göteborgs universitet, Institutionen för geovetenskaper.
– Det innebär att förändringar i havsiskoncentration över ESAC-regionen kan påverka den atmosfäriska cirkulationen, särskilt jetströmmen, och därefter i sin tur påverka SNAO.
– Resultatet av den här studien är intressant för forskare inom området eller allmänheten som är intresserade av hur klimatförändringarna i Arktis påverkar klimatet på mellanhöga och höga latituder. Resultatet är också viktigt för väderprognoser över norra halvklotet.
*Atmosfäriska Rossby-vågor bildas främst som ett resultat av jordens geografi. Rossbyvågorna hjälper till att överföra värme från tropikerna mot polerna och kall luft mot tropikerna i ett försök att återställa balansen i atmosfären. De hjälper också till att lokalisera jetströmmen och markera spåret för lågtryckssystem på ytan. (Källa: National Ocean Service)
Kontakt:
Tinghai Ou, forskningsingenjör, Göteborgs universitet, Institutionen för geovetenskaper,tinghai.ou@gu.se
Hans Linderholm, professor i naturgeografi, Göteborgs universitet, Institutionen för geovetenskaper, hansl@gvc.gu.se