Kulturkrockar och språkliga missförstånd är något alla som lär sig ett nytt språk upplever, men ibland kanske vill förtränga. Oda Martin Åhrman lyfter i stället fram dem som en viktig faktor för att hon landade ett jobb på franska ambassaden i Stockholm.
På Oda Martin Åhrmans kavajslag sitter en liten pin med en svensk och en fransk flagga. Hon är på besök i sin gamla hemstad Göteborg för att som alumn hålla en föreläsning om sin väg till jobbet på franska ambassaden.
– Det var i den här salen jag hade min allra första föreläsning när jag började studera franska, så det känns speciellt. Jag trodde nog aldrig att jag skulle stå här själv och prata.
Åkte till Frankrike efter studenten
För Oda Martin Åhrman tar vägen mot ambassadjobbet avstamp i hennes intresse för språk. På gymnasiet började hon studera franska. En nära vän till familjen som var fransman bjöd sedan ner henne till Frankrike efter studenten.
Att som 19-åring komma till ett nytt land, bo själv och jobba hade sina utmaningar. Det blev en hel del kulturkrockar och missförstånd.
Som när hon jobbade i kassan i en mataffär och en äldre man kom in och lämnade fram sin väska och bad om canard, det franska ordet för anka. Oda kände sig osäker men packade in anklever och la ner i mannens väska.
– Han tittade väldigt frågande på mig när han kom tillbaka. Det visade sig att canard var slang för dagstidning.
Tiden i Frankrike gav ändå mersmak och tillbaka i Sverige började hon studera franska på Göteborgs universitet. Ett erasmusutbyte under utbildningen tog henne till en liten fransk stad på gränsen till Schweiz. Där jobbade hon också som volontär för Erasmus student network.
– Jag var den enda svenska studenten där och blev lite av en representant för Sverige. Det fick mig att fundera mycket på min egen kultur i relation till den franska. Man lär sig mycket om sig själv och om Sverige när man bor utomlands.
Lättade upp stämningen på jobbintervjun
Det var under tiden som hon gick masterprogrammet Språk och interkulturell kommunikation som hon av en tillfällighet såg en jobbannons för en tjänst på franska ambassaden.
En bit in på jobbintervjun ställdes nyckelfrågan: Har du jobbat med fransmän?
– Jag berättade lite anekdoter. Vad jag upplevt i mötet med människor i Frankrike. Jag försökte vara diplomatisk, men det blev förstås en del skratt. Det lättade upp stämningen under intervjun.
Oda fick jobbet. Att hon jobbat med både unga och gamla fransmän med helt olika bakgrunder visade sig vara avgörande. Hon lyfter också fram att småsaker, som i stunden inte kändes så givande, har visat sig bli betydelsefulla längre fram. Som när hon var tvungen att skriva ner namnen på alla som ringde när hon volontärjobbade och svarade i telefon.
– Franska efternamn kan vara riktigt svåra att stava och de kan stavas på en mängd olika sätt. Det var svårt. Men det är något jag verkligen har haft nytta av i mitt jobb på ambassaden.
Jobba i ett annat land på hemmaplan
På ambassaden jobbar hon på Franska institutet – den avdelning som ska främja franskt-svenskt samarbete inom kultur, språk och utbildning. Hon beskriver det som att hon bor i Sverige men jobbar i Frankrike
– Det är intressant och omväxlande att vara på en plats två världar möts. Vi är ju direkt påverkade av vad som händer i omvärlden när det kommer till politik och säkerhet.
Efter några år på ambassaden är hon nu tjänstledig för att studera på Försvarshögskolan med inriktning mot statsvetenskap och krishantering. Ett sätt att fördjupa intresset för diplomati och internationella frågor.
– Om det har funnits en röd tråd från att jag gick på Göteborgs universitet och fram till idag så är det språk. Språk är verkligen nyckeln som kan förklara en kultur. Det är så mycket som gömmer sig i ett språk.
Odas tips till den som vill jobba i en internationell miljö
Om man har möjligheten att studera utomlands så skulle jag verkligen rekommendera det. Det vidgar vyerna, men är också ett sätt att skapa ett nätverk. Det var mina Erasmusstudier som sedan ledde vidare till volontärjobb och praktikplats.
Att kunna prata ett annat språk lika bra som en modersmålstalare är det som har drivit mig. Den ambitionen behöver man inte ha, men oavsett vad man gör så är språk ett bra komplement. Ju bättre du kan ett språk desto mer sticker du ut och det är aldrig för sent att börja.
För mig har den akademiska bakgrunden förberett mig för ett internationellt arbete. Jag skrev till exempel min masteruppsats på franska och det var en bra övning som jag har haft nytta av. För det är en sak att prata franska, och en helt annan att kunna skriva.