Stefano har skapat sin egen plats för spontanitet och lekfullhet
Stefano Conti utbildade sig först till reklam- och modefotograf, men kände direkt att det inte var där han hörde hemma. I stället blev det HDK-Valand och en masterexamen i foto. ”Jag insåg att jag hade något mer jag kunde uttrycka genom bilderna”, säger han.
I januari ställer italienskfödda konstnären Stefano Conti ut i Malmö. Ett par månader senare visas hans verk på ett galleri i Milano. Och så rullar det på. Ungefär som det har gjort ända sedan han våren 2020 avslutade sina studier på HDK-Valands magisterprogram i foto.
Han är ofta på resande fot men har sin hemmahamn i en studio på Hisingen, bara ett stenkast från Backaplan. I den delar han sin arbetsvardag med tre andra konstnärer som även de har gått på HDK-Valand. En av dem är Emma Sandström, som Stefano lärde känna under åren på HDK-Valand där de båda läste Konstnärligt masterprogram i fotografi och som numera utgör andra halvan av konstnärsduon Emma & Conti.
Det är tillsammans med henne – som Emma & Conti – som han gör utställningen i Malmö.
− Vi har olika bakgrund, men upptäckte andra året på HDK-Valand att vi har gemensamma intressen. Vår första utställning ihop gjorde vi redan på skolans studentgalleri, säger han.
Att ha en samarbetspartner inför en utställning har nästan bara fördelar, enligt Stefano.
− Det är inte bara det att du har någon att dela dina kriser med, utan det är också mer lekfullt när vi arbetar tillsammans. Vi blir mer spontana och kan experimentera oss fram. Särskilt jag, som annars lätt övertänker allt jag gör, säger han och fortsätter:
− Jag vill att studion ska vara som en lekplats. Här finns inga regler, inga kritiska blickar. Det är mycket friare än hur det var på utbildningen, där vi hela tiden var tvungna att vara medvetna om våra olika val och konstnärliga beslut.
Med rötter i historien
Fokus för Emmas och Stefanos utställning ligger på kulturarv, arkeologi och människans relation till främst förhistoriska föremål. Arbetet påbörjades när Stefano hade en residensplats på italienska Sardinien och besökte en gammal gravplats från järnåldern.
− Vi undersöker hur materialet förflyttas från gravplatsen till museerna. Det intressanta är inte föremålen i sig, utan hur de behandlas av oss människor, berättar Stefano.
Det var även på Sardinien som han kom i kontakt med och fick testa den japanska riso-skrivaren. På utsidan ser den ut som en vanlig laserskrivare men eftersom den skriver ut en färg i taget ger den helt andra konstnärliga möjligheter. Stefano beskriver det som en teknik som tillåter oss att göra misstag och vars resultat mer liknar screentryck än digitala tryck.
Väl tillbaka i Sverige fick Stefano tillfälle att lära ut sina nya färdigheter till andra göteborgare i samband med en fotoboksfestival på Litteraturhuset i slutet av november.
− KKV, Konstnärernas kollektivverkstad, hade riso-skrivare, men de är inte lätta att använda. Så under fotobokfestivalen fick jag hålla i en workshop om hur det funkar, säger han.
Just fotoböcker har en alldeles särskild plats i Stefanos individuella konstnärskap. På samma sätt som han blandar föremål och fotografier när han gör en installation, kan han i arbetet med fotoböckerna använda sig av en mix av bilder och poetiska texter.
− Egentligen har jag nog alltid uttryckt mig genom ett berättande där man vänder blad, ett narrativ i sekvenser. Men det var först när jag gick på HDK-Valand som jag förstod det, och då insåg jag att fotoboken är ett utmärkt format för att utforska det vidare, säger han.
Överhuvudtaget tycker han att tiden på HDK-Valand hjälpte honom att hitta sin egen röst. Den som behövde få komma fram efter att tidigare ha tagit sin kandidatexamen inom kommersiellt foto på en konsthögskola i Italien. En utbildning som gav kunskaper om ljussättning och en massa annat, men som egentligen inte alls passade honom.
− Den var alldeles för stel och likriktad. I Italien handlar allt om att gå en utbildning och sedan skaffa dig ett jobb så fort som möjligt. Jag ville fortsätta att fördjupa mitt intresse för fotografi, men mer åt det konstnärliga hållet. Det var därför jag sökte till HDK-Valand och det var därför jag valde Göteborg framför ett par andra skolor jag sökt, säger Stefano.
Dessutom hade han redan en positiv uppfattning om Göteborg som stad.
− Jag hade varit här som turist och visste att jag tyckte om människorna och platsen.
Kommer du bo kvar?
− Jag har mina vänner här. Visst kan jag sakna den italienska maten och solen, men jag trivs i Göteborg och tycker att det är kul att det finns ett så stort intresse för foto i den här staden.
Text: Camilla Adolfsson
