Stewart Motha: "Naturen har alltför ofta behandlats som en resurskälla och som en passiv bakgrund"

Bild

I din forskning avskaffar du den traditionella uppdelningen mellan rättsliga normer och natur – hur kan detta tillvägagångssätt bidra till en mer effektiv juridisk respons på de ekologiska kriser vi står inför idag, särskilt i samband med internationella klimatåtgärder?
"Natur" har alltför ofta behandlats som en källa till "resurser" och som en passiv bakgrund till mänskliga handlingar och angelägenheter. Detta har inneburit att juridiken vanligen endast har varit inriktad på mänskligt välmående och endast indirekt på hur "miljön" påverkar människors välbefinnande. Rättsliga normer har utvecklats i linje med denna uppdelning mellan vad de gamla grekerna kallade nomos/physis – lag/natur. I takt med ökad uppmärksamhet på mänskliga påverkan på klimat och biologisk mångfald, har det uppstått en strävan att bryta med detta människocentrerade tänkande. 

Inom juridiken har detta tagit formen av att icke-mänskliga djur, träd, floder, hav och andra ”naturliga” fenomen söker rättslig status för att kunna företräda sig själva i domstol. Även om detta initialt sågs som en radikal förändring, finns det nu många exempel på att juridisk personlighet har utökats på detta sätt. Inom den internationella rättsordningen är det fortfarande suveräna enheter (stater), samt mänskliga samhällen och folk, som har rätt att föra juridiska talan. Vad det innebär att naturen ska kunna uppträda i domstol på ett annorlunda sätt är fortfarande en pågående process. Det finns många exempel på urfolks kunskapssystem där denna starka uppdelning mellan mänskliga normer och ”naturen” inte existerar; snarare är en djupare sammanflätning det normala.

Vilka är de största utmaningarna i att omsätta juridisk praxis i konkreta åtgärder för klimat- och miljöskydd, och hur kan dessa utmaningar övervinnas genom internationella samarbetsmekanismer?
Nationalstaten är fortfarande den viktigaste aktören i internationella relationer, vilket begränsar samarbetet kring klimatfrågor. Det finns dock exempel på mellanstatliga organisationer, som Melanesian Spearhead Group, som nyligen deltog i en process vid Internationella domstolen (ICJ), där FN:s generalförsamling bad om ett rådgivande yttrande om klimatförändringar. Sådana organisationer kan hjälpa till att sätta regioners och olika folkgruppers behov före enskilda staters egenintressen. En annan stor utmaning är de privata företagen. Dessa aktörer, som ofta är större och mer inflytelserika än många länder, är svårare att reglera på internationell nivå.

Med de nya rättsliga exemplen på staters ansvar för klimatpåverkan, hur ser du på möjligheten att erkänna ekocid som ett internationellt brott, och vilka konsekvenser skulle detta kunna få för både stater och företag?
Jag förväntar mig inte att ekocid formellt kommer att erkännas som ett internationellt brott inom den närmaste framtiden. Detta skulle kräva samarbete och konsensus mellan många stater (och deras företagsintressen), som har alltför mycket att förlora på en sådan åtgärd. Däremot har begreppet ekocid blivit ett kraftfullt diskursivt verktyg – det fördjupar människors förståelse för vad som står på spel vid ekologisk förstörelse. Det är sannolikt att detta kan bidra till förändring. Dessutom kan andra multilaterala organ och enskilda nationalstater ändra sina lagar för att erkänna ekocid som ett brott. Det nya Environmental Crime Directive 2024 kräver att EU:s medlemsstater antar kraftfulla åtgärder för att bekämpa miljöbrott. Detta kommer sannolikt att leda till högre standarder, tydligare definitioner och effektivare verkställighetsåtgärder. Det kan även fungera som en modell för andra jurisdiktioner.

Akademiker och forskare har ett ansvar att inte bara förmedla befintlig kunskap och praxis inom sina discipliner, utan även att skapa nya sätt att förstå gamla problem och hjälpa människor att hantera nya utmaningar.

Vilken roll har akademin?
Akademiker och forskare har ett ansvar att inte bara förmedla befintlig kunskap och praxis inom sina discipliner, utan även att skapa nya sätt att förstå gamla problem och hjälpa människor att hantera nya utmaningar. Detta innebär att hämta material och insikter från olika discipliner och att bryta ner de barriärer som gör juridiska yrkesutövare inskränkta, smalspåriga och reducerade till blinda kuggar i en maskin. Jag läser, skriver och undervisar utifrån en bred tvärvetenskaplig bas. Jag värdesätter också kunskap som skapas genom olika kulturer och samhällen. Akademiker kan dessutom engagera en bredare allmänhet.