Stina Ericsson prisas för framstående språkforskning

Bild

Institutet för språk och folkminnen (Isof) och underavdelningen Språkrådet anordnar årligen Språkrådsdagen. Ett inslag där är prisutdelning av bland annat Erik Wellanders pris för framstående forskning inom språkvårdens område. I år tilldelas det Stina Ericsson, professor i svenska språket vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.

- Det känns väldigt roligt att få Erik Wellanders pris! Intresset för förändringar i samtidsspråket är något vi delar, säger hon.

Forskning med fokus på normer, makt och jämlikhet

Stina Ericssons forskning handlar om språk, normer, makt och jämlikhet. Den handlar om kategorisering på olika sätt, hur samhälle och språk hänger ihop, och hur vi människor interagerar med varandra och vår omgivning. Just samhällsnyttan med hennes forskning var något som poängterades i juryns motivering. Ett exempel är det tvärvetenskapliga forskningsprojektet ”Jämlikhetens syntax” där flera forskare i samarbete med tre svenska kommuner fokuserar på hur inkludering och exkludering syns i samhället. Det består av tre delar: jämlikhet i skyltning i offentliga utrymmen, i byggnaders arkitektur samt i texter i bl.a. kommunernas styrdokument.

- Normer och de uttryck vi använder när vi sätter etiketter på olika grupper i samhället kan i sin tur påverka personer och den fysiska miljön omkring oss, hur offentligheten är utformad och hur vi interagerar med den, berättar Stina Ericsson.

I projektet analyserar hon kommunernas dokument som rör social hållbarhet, jämställdhetsplaner och liknande. Stina Ericsson undersöker hur kommunerna skriver om människor, vilka grupper som pekas ut och vilka som förblir anonyma.

- Texten är viktig, den påverkar bemötandet. Projektet utgår från att hur vi uttrycker oss med språket påverkar hur vi tänker. Kan vi påverka tankarna kan vi i förlängningen också påverka hur samhället byggs. Tänker människor variation och mångfald så kommer vi också att bygga våra samhällen och utforma dem efter det, säger Stina Ericsson.

Ett typexempel från styrdokumenten är formuleringar som ”personer med funktionsnedsättning ska ha samma förutsättning att göra något som andra”. Då pekas två grupper av människor ut väldigt olika. Personer med funktionsnedsättning ses som en grupp och benämns utifrån kroppsförmåga, och den andra gruppen blir en anonym och vag ”alla andra”.

- Det blir en olycklig uppdelning av människor där ”alla andra” sätts som norm för den andra gruppen. I stället kunde formuleringen vara till exempel ”vår kommun ska möjliggöra för alla människor att…”. På så sätt behöver inte människor kategoriseras, berättar Stina Ericsson.

Nonkludering i stället för inkludering

Ordet inkludering lyfts ofta fram som något positivt, men Stina Ericsson och de andra forskarna i ”Jämlikhetens syntax” menar att så inte nödvändigtvis är fallet.

- Med inkludering finns ett maktperspektiv – det är någon som inkluderar någon annan. Där finns en indelning som vi i projektet inte tycker är önskvärd, och i stället vill vi lansera begreppet nonkludering. Det innebär att människor inte kategoriseras i grupper, utan att fokus i stället är på vad som är betydelsefullt i just den situationen eller funktionen, säger hon.

Ett konkret exempel är toalettskyltar som ofta sitter på dörrens utsida. De klassiska skyltarna har könade symboler, en man och en kvinna, och rullstolssymbolen. Symbolerna kategoriserar människor och förmedlar vilken typ av människor som förväntas gå in där. Det finns också inkluderande skyltar med en hen-symbol.

- Sådana skyltar får alltid ett maktperspektiv. Någon bestämmer vad det finns för grupper av människor, hur de ska benämnas och representeras, säger Stina Ericsson.

När Humanistiska fakultetens byggnad renoverades var hon tillfrågad att ge respons till gruppen som utarbetade skyltningen i lokalerna.

 - Vår nya skyltning här på Humanisten visar i stället funktionen: en toalettstol eller en toalettstol med nedfällbara armstöd. Skylten kategoriserar inte människor och säger inte något om vem du är, utan visar i stället vad som finns innanför och du väljer själv utrymme efter behov. Det är en nonkluderande skylt, förklarar Stina Ericsson.

Strävan efter jämlikhet

Under de senaste decennierna finns en ökad mångfald i samhället och en större variation, samtidigt som det också finns mörkare krafter som kategoriserar och markerar det som avviker. Att Stina Ericsson och hennes forskning prisas för sin samhällsrelevans betyder därför mycket för henne.

- Det tar tid att påverka samhällsutvecklingen, förstås, liksom att förändra våra egna och andra människors tänkesätt. Det är ständiga utmaningar, även i projektet och forskargruppen. Jag hoppas att kunna bidra till en ökad jämlikhet med mitt arbete, säger Stina Ericsson.

Text: Karin Wenzelberg