Student hjälper forskare i projekt om Maltaresenärer
Ett projekt om skandinaviska resenärer på Malta har fått en rejäl skjuts tack vare hjälp av praktikanten Edith Eires. Hon är i full färd med att mata in data om fartygens destinationer och besättning för att forskare ska kunna kartlägga relationerna mellan Skandinavien och Malta från 1500-talet och framåt.
Edith Eires går sista året på kandidatprogrammet Kultur och letade efter praktikplats på ett arkiv, men på grund av pandemin var det ingen som kunde ta emot henne.
– Jag hade lite tur, det var en personlig kontakt som tipsade om att CDH arbetar med sådant här. Cecilia Lindhé som leder projektet och har digitaliserat ett stort material tyckte det var ett bra tillfälle att komma igång med registreringen av mönstringsrullorna, säger Edith Eires.
Outforskat material
I åtta veckor har CDH nu hjälp av Edith Eires i projektet Konsulära arkiv och skandinaviska resenärer på Malta 1550–1950. Projektet, som är en del i CDH:s infrastruktur, syftar till att kartlägga den skandinaviska expansionen i Medelhavet, med fokus på Malta.
– Det handlar bland annat om reseskildringar, dagböcker, anteckningar och vittnesmål från sjömän – med utgångspunkt i ett unikt outforskat konsulärt arkivmaterial som jag upptäckte när jag spårade proveniensen för en av Medelhavsmuseets egyptiska mumier. Edith Eires arbete med mönstringsrullorna utgör en viktig del av arbetet och därtill är det angeläget att låta studenter få ta del av den forskning som bedrivs vid institutionerna, säger projektledaren Cecilia Lindhé.
Från det konsulära arkivet på Malta har Edith Eires fått framför allt mönstringsrullor från cirka 1869–1880. De innehåller register på var alla båtar har sin hemmahamn, vart de skulle och vilka som var ombord. Hon för in informationen i ett databasprogram så att det kan användas till forskning, till exempel modeller där man kan se hur båtarna rörde sig på Medelhavet vid den här tiden. Då var Sverige i union med Norge och de flesta båtar som registrerats är norska.
Detektivarbete
En del handstilar i det gamla materialet är inte så lätta att tyda.
– Jag kommer ju från kulturhållet och har inte arbetat med sådant här tidigare, men det går hyfsat bra. Man lär sig känna igen termer. En del platser har bytt namn sedan dess så det kan bli lite detektivarbete.
Nästa år ska Edith Eires läsa sin master, om det blir arkivvetenskap eller masterprogrammet i digital humaniora har hon inte bestämt ännu.
– Jag är en historienörd, jag tycker det är väldigt spännande vad man kan göra med olika arkiv.
Text: Katarina Wignell
