Svår fetma som ung riskfaktor för tidigt förmaksflimmer
Svår eller sjuklig fetma i 18-årsåldern kan kopplas till ökad risk för förmaksflimmer i yngre medelåldern. Det visar en studie från Göteborgs universitet som omfattar data om drygt 1,7 miljoner män i Sverige.
Studien som publiceras i tidskriften Journal of the American Heart Association bygger på analys av rikstäckande registerdata om 1 704 467 män som mönstrade för värnplikt i Sverige under åren 1969-2005. Genomsnittsåldern vid mönstring var 18 år.
Mönstringsuppgifterna omfattade bland annat längd och vikt, blodtryck, kondition och muskelstyrka. Med stöd av data från slutenvårds- och dödsorsaksregister kunde forskarna sedan fastställa förekomsten av förmaksflimmer och följa utfallen.
Förmaksflimmer kännetecknas av oregelbundna och ofta snabba hjärtslag, ibland förmår inte hjärtat pumpa runt blodet som det ska. Graden av symtom varierar och sjukdomen kan vara kronisk eller komma i attacker. Ofta krävs sjukhusvård. Risken för hjärtsvikt och ischemisk stroke, hjärninfarkt, ökar.
Förmaksflimmer vid 43 år
Under en medianuppföljningstid på 32 år registrerades 36 693 fall av förmaksflimmer. Genomsnittsålder vid diagnos i gruppen som helhet var 52,4 år.
Den ökade risken för framtida förmaksflimmer började redan vid det som brukar klassas som låg normalvikt hos männen som mönstrade, och fortsatte att öka med stigande kroppsmasseindex, BMI.
Män med svår eller sjuklig fetma (BMI 35 eller mer) vid mönstring hade mellan tre- och fyrfaldigt ökad risk för förmaksflimmer i yngre medelåldern. Här låg snittåldern vid diagnos på 43,4 år.
BMI vid mönstring hade också en stark koppling till risken för dödlighet oavsett orsak, samt hjärtsvikt och ischemisk stroke.
Enligt studien var förhöjt BMI hos ungdomar starkt kopplat till tidigt förmaksflimmer, med efterföljande sämre kliniska resultat. Långtidsexponering för övervikt och fetma bland individer som fått förmaksflimmer var förenat med ökad risk för död, hjärtsvikt och ischemisk stroke.
Mer aktiv uppföljning på sikt
Förstaförfattare i studien är Demir Djekic, anknuten till forskning inom molekylär och klinisk medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och ST-läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Han ser screening för förmaksflimmer och mer aktiv uppföljning och behandling som möjligheter på sikt, om framtida studier kan påvisa bättre överlevnad bland individer med fetma. Demir Djekic ger samtidigt ett medskick om när det kan vara läge att låta testa sitt hjärta.
– Har man varit överviktig under lång tid och känner av symptom på förmaksflimmer, som hjärtklappning, andnöd eller oregelbunden puls, så kan man vända sig till sin vårdcentral och lämna ett EKG, säger han.
