Trots formulerade likvärdighetsideal riskerar fritidshem att upprätthålla och reproducera strukturella skillnader i barns liv. Boendesegregationen har gett homogena grupper vad gäller social bakgrund. Dessutom försvårar mycket stora grupper för personalen att erbjuda god pedagogisk verksamhet. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Den stora expansionen av fritidshem under de senaste decennierna har ökat tillgängligheten och på så sätt ökat likvärdigheten ur ett socialt jämlikhetsperspektiv. Mer än 80 procent av alla barn i åldern sex till nio år deltar idag i fritidshemsverksamhet efter skoldagens slut.
I sin avhandling har Catarina Andishmand under tre terminer följt fritidshemsverksamheten på skolor i tre socioekonomiskt skilda områden, inalles fem fritidshem, med 250 barn och 24 pedagoger.
Hon konstaterar stora skillnader mellan fritidshemmen trots de formulerade likvärdighetsideal som finns, bland annat i skollagen.
– Utvecklingen motverkar de värden där alla ska ges en god och likvärdig utbildning i fritidshemmet oavsett bakgrund och uppväxtvillkor. Fritidshemmen i min studie riskerar att upprätthålla och reproducera strukturella skillnader i barnens liv, säger Catarina Andishmand.
Boendesegregation får konsekvenser för fritidshemmets verksamhet såtillvida att barngrupperna i fritidshemmen blir alltmer homogena vad gäller barnens sociala bakgrund.
– Det är problematiskt. Fritidshemmet blir inte en mötesplats där barnen kan fördjupa förståelsen för olika sätt att tänka och vara, säger Catarina Andishmand.
Men även de stora barngrupperna inverkar negativt, dels på relationerna mellan personal och barn, dels på personalens möjligheter att erbjuda en god pedagogisk verksamhet.
– I takt med fritidshemmens expansion har de inte i samma takt fått resurser för att bibehålla och utveckla fritidshemmen och pedagogikens särart. För att fritidshemmet ska kunna verka för en likvärdig utbildning och kompensera för barns olika livsvillkor krävs att barngruppernas storlek minskas och att resurser till fritidshemmen fördelas utifrån behov, säger Catarina Andishmand.
Personalen i de studerade fritidshemmen strävar efter att uppfylla ett uppdrag de inte riktigt får förutsättningar att utföra, menar hon.
Trots knappa resurser försöker personalen upprätthålla en verksamhet som ska vara rolig och meningsfull för barnen. Analysen av de organisatoriska villkoren visar dock hur fritidshemmets pedagogiska verksamhet i samtliga fall blir underordnad grundskolans verksamhet.
Avhandlingen finns digitalt publicerad på http://hdl.handle.net/2077/52698
För mer information: Catarina Andishmand, telefon: 031-786 2283, e-post: catarina.andishmand@gu.se
Catarina Andishmand lägger fram sin avhandling Fritidshem eller servicehem? En etnografisk studie av fritidshem i tre socioekonomiskt skilda områden vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande fredagen den 13 oktober kl. 13.00. Plats: sal BE036, Pedagogen hus B, entréplan, Göteborgs universitet.