Svenska kulturarvet dokumenteras i öppna arkiv
På Institutet för språk och folkminnen i Göteborg blandas analoga och digitala metoder för att dokumentera det svenska kulturarvet. Studenterna på masterprogrammet i digital humaniora fick under ett studiebesök lära sig mer om arkiven som kulturarvsproducenter.
Institutet för språk- och folkminnen är en statlig myndighet som finns på flera platser i landet och sprider kunskap om Sveriges dialekter, namn och immateriella kulturarv. Inom ramen för olika forskningsprojekt samlas material in till arkivet och sprids till en bred allmänhet.
Berättelser från alla samhällsklasser
Materialet har samlats in sedan 1919 och den mest intensiva insamlingen skedde under mellankrigstiden. På den tiden åkte man runt och intervjuade folk på landsbygden, bland annat för att ta reda på hur traditionerna kring bröllop, midsommar och andra högtider har sett ut. Det var i stort sett bara äldre personer som intervjuades, eftersom man ville ha det historiska, tillbakablickande perspektivet.
– Det var en någorlunda jämn fördelning mellan män och kvinnor och olika samhällsklasser finns med, berättar forskningsarkivarien Fredrik Skott.
Något som han dock tycker är problematiskt är att många etniska minoriteter inte fick komma till tals, exempelvis resande.
– Det finns många intervjuer som handlar om dem, men nästan inga intervjuer med dem.
Vill nå ut till fler grupper
Än idag skickas ”frågelistor” ut som uppmanar folk att berätta om sina upplevelser om till exempel radion, stormar eller hur vi bjuder hem folk. Materialet är fortfarande inte representativt för befolkningen, men det försöker man ändra på.
– De som svarar på de pappersbaserade frågelistorna är framförallt kvinnor över 65 år med ett kulturhistoriskt intresse som tycker om att uttrycka sig i skrift. Därför gör vi även webbenkäter, i ökad utsträckning också på olika språk. Vi vill dokumentera så många röster som möjligt även om det är omöjligt att få med alla, säger Fredrik Skott.
Öppet för alla
I samlingarna finns också mycket som har donerats, som dagböcker, fotoalbum, biljetter och utdrag från kassaböcker. Det allra mesta av materialet är offentligt, vem som helst får komma och titta på det. Material kommer också till användning för forskare, till exempel har ett projekt inletts tillsammans med Språkbanken som forskar kring språk och dess utveckling. Det går att söka i arkivets kartotek, men mer och mer digitaliseras – texter läses in med digital teknik eller transkriberas för hand. Det finns en stor efterfrågan på att digitalisera mer och Fredrik Skott förutspår att de som idag läser digital humaniora kommer att ha en värdefull kompetens i framtiden.
– Det var verkligen intressant att höra detta, en verklig boost, säger studenten Malin Emanuelsson.
Studiekamraten Julia Jonasson tyckte det var intressant att frågan om representation alltid har funnits.
– Det var också intressant att se att frågan om vems historia som är värd att bevara är en fråga som ständigt är aktuell. Att en plog på museet är lika viktig som en kungakrona.
