Sympati för gärningsmannen används som försvarsstrategi vid våldtäktsrättegångar

Bild

– Samtyckeslagen spädde på den manliga rädslan för att initiativ i sexuella interaktioner skulle kunna leda till fängelsestraff. Den gjorde också att andra situationer och andra personer blev aktuella i våldtäktsmål – sådana som jurister lättare kan identifiera sig med, säger Sara Uhnoo, docent i sociologi, som är en av forskarna bakom studien.

Studien bygger på material från ett forskningsprojekt om samtyckeslagen som följt 18 våldtäktsrättegångar mellan 2020–2022. Materialet består av observationer av domstolsförhandlingar och överläggningar i våldtäktsrättegångar samt skriftliga domar. Forskarna genomförde också totalt 55 intervjuer med domare, åklagare och advokater.

Genom att analysera materialet visar forskarna i den nya studien att manpati används som en återkommande försvarsstrategi.

– Manpati handlar om att väcka sympati för den anklagade mannen genom att få rättsaktörer att leva sig in i hans situation – hur det skulle kännas om det var du, din bror eller din son som mötte en sådan anklagelse, säger Sara Uhnoo.

En strategi som spelar på rädsla

Ett exempel är att det blivit vanligare att försvarsadvokater förklarar misstänkt beteende, som att den åtalade skickat sms till målsäganden och bett om förlåtelse, med att han agerat utifrån rädsla.

– I rädsla för att bli anklagad är det rationellt att be om ursäkt även för sådant man inte gjort, enligt den här förklaringsmodellen. Det målas upp som en rimlig reaktion på det stigma som en våldtäktsanklagelse kan leda till, även för den som är oskyldig.

Ett annat exempel är att försvaret varnar för att en fällande dom kan förstöra den anklagade mannens framtid. Mycket press läggs på domaren att överväga detta, vilket ökar den känsla av obehag som domare ofta känner inför att fatta beslut i våldtäktsmål.  

– Försvaret betonar de allvarliga följderna av en fällande dom och hur våldtäktsstämpeln kommer få honom och hans familj att lida, känna skam och bli illa behandlade. Enligt den logiken har domarna makt att förstöra en människas framtida liv.

För att minska risken för att göra partiska bedömningar uppmuntrar forskarna jurister att reflektera över vem de identifierar sig med och vem de är benägna att tro på i ett våldtäktsfall.

– Motsatsen till att identifiera sig med någon är att känna sig främmande för någon. Är juristerna främmande för offret riskerar de att tysta hennes röst och lidande, säger Sara Uhnoo.  

Läs studien i sin helhet: It could be my son! ‘Himpathy’ and the male fear defence in rape trials

Deltagande forskare
Sara Uhnoo, docent i sociologi, Göteborgs universitet
Åsa Wettergren, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Moa Bladini, docent i straffrätt, Göteborgs universitet