Tekniker med passion för språk
Fyra frågor till Victor Wåhlstrand Skärström, sedan i somras anställd som forskningsingenjör vid Centrum för digital humaniora.
Vad har du för bakgrund?
– Jag har läst teknisk fysik vid Chalmers och är specialiserad inom dataanalys och maskininlärning. Efter studierna begav jag mig till industrin för att arbeta med dataanalys, men jag saknade akademin. Mitt andra intresse har alltid varit humaniora och lingvistik och när jag såg annonsen från CDH tyckte jag att rollen skulle passa mig perfekt. Även om jag kommer från ett tekniskt område, har humaniora några av de riktigt svåra frågorna. Det gäller att hitta trender och göra storskaliga analyser, och det förvånar mig att inte fler kombinerar teknik och humaniora.
Vad är din roll inom CDH?
– Min huvudsakliga roll är att bistå forskare i projekt för att de ska för att de ska förstå sin egen data och vad de kan använda den till. Sedan kommunicerar jag resultat och algoritmer för forskarna som ofta själva saknar teknisk bakgrund.
Vad har du gjort hittills inom CDH?
– Jag har haft många roliga projekt hittills. Det största är väl Expansion och mångfald där jag har gjort en del sociala nätverksanalyser för att utforska och kvantifiera material. Jag har jobbat en hel del med simulering för förhistoriska färdrutter i Norden och Europa. Där har jag skapat ett kartgränssnitt där man med agentbaserad simulering kan placera ut båtar i haven och simulera hur de rör sig. Jag har även fått möjlighet att hålla en programmeringskurs för forskare på Humanisten utan programmeringskunskaper. Det har varit väldigt lyckat och roligt.
Vad har du annars för intressen?
– Jag gillar att konstruera språk. Det är en typ av hobby där man skapar ljuduppsättningar och grammatiker och egna texter. Det är en väldigt underskattad hobby men icke desto mindre väldigt roligt! Jag har alltid haft ett intresse för lingvistik och när jag var liten skapade jag chifferspråk, sedan började jag självstudera lingvistik för att skapa realistiska språk. Nu har jag skapat många men alla är inte lika utvecklade, jag har ett par tre stycken som jag utvecklar med jämna mellanrum. Det är en kreativ övning och ett kul arbete att sitta och skapa ett språk som är konsistent. Men som med alla andra språk, för att bli flytande måste man tala det med andra och det är onekligen svårt när det bara är jag som använder det.
