Tidigare erfarenhet avgörande för rektorsutbildning
Rektorer med ett organisatoriskt förhållningssätt till arbetet och tidigare erfarenhet av ledarskap vidareutvecklas genom att delta i rektorsprogrammet. Däremot lyckas inte programmet engagera deltagare som saknar erfarenhet eller som har en annan syn på rektorsrollen. Det framgår av en ny avhandling vid Göteborgs universitet.
Nyanställda rektorer i grundskolan ska inom ett år påbörja det treåriga rektorsprogrammet som de läser parallellt med sitt arbete som rektor. Stina Jerdborg har undersökt hur rektorer som deltar i rektorsprogrammet förstår rektorsrollen och hur de tar sig an den parallella processen av utbildning och arbete under sina första år i yrket.
Stina Jerdborg har dels observerat studiegrupper i rektorsprogrammet vid tre olika lärosäten, dels intervjuat 14 rektorer och några av deras lärare. Rektorerna har intervjuats i utbildningen men också intervjuats och skuggats i sitt arbete. Det visade sig att rektorernas förhållningssätt till rektorsrollen hade avgörande betydelse för vad de lärde sig och för vilka erfarenheter de fick.
– De som hade en organisatorisk förståelse av rektorsuppdraget, det vill säga att deras roll som rektor är att leda organisationen, skapade en identitet som fullt deltagande i utbildningen och vidareutvecklades i sitt yrkesutövande, säger Stina Jerdborg.
Rektorer distanserade sig från utbildningen
Rektorer som var ”uppgiftsorienterade”, det vill säga löste uppgift för uppgift i stället för att ta sig an organisationen, distanserade sig från utbildningen och i arbetet.
– De skapade en identitet av icke-deltagande. De tyckte att kurserna var för abstrakta och inte för dem. Det begränsade vad de lärde sig och vilka erfarenheter de gjorde i sina skolor.
En tredje grupp, de ”idéorienterade” rektorerna, som framför allt drevs av att genomföra en särskild pedagogisk idé, engagerade sig i moment som hade direkt relevans för genomförandet av den pedagogiska idén. Men de distanserade sig från andra delar av utbildningen.
– Deras deltagande fick en ambivalent karaktär präglat av omväxlande fullt deltagande och så kallat icke-deltagande.
Tidigare erfarenhet av ledarskap avgörande
En ytterligare avgörande skillnad var att ha tidigare erfarenhet av ledarskap inom skolan. Med sådan erfarenhet fanns en grundläggande förståelse och ledarskapsrepertoar som kunde vidareutvecklas i utbildningen. Rektorer med sådan erfarenhet hade också oftare utvecklat en organisatorisk syn på rektorsrollen.
– Studien visar att en djup insikt i och förståelse för till exempel en skolform, tillsammans med någon slags erfarenhet av skolledning, stödjer rektorernas professionella utveckling och lärande. De som saknar sådan insikt och erfarenhet blir så nya att de behöver starta med att bygga grundkunskap. Särskilt svårt var det för de rektorer som samtidigt var nya som ledare, nya i skolformen – till exempel gymnasielärare som blivit rektorer på lågstadiet – och nya i sitt lokala sammanhang – till exempel de som var nya hos sin huvudman, säger Stina Jerdborg och avslutar:
– Rektorsutbildning kan vara ett viktigt stöd för rektorernas professionella utveckling, men den behöver sättas i ett större sammanhang där den får ses som en komponent av flera. Den överbryggar eller ersätter till exempel inte den erfarenhet som skapat rektorernas grundläggande förhållningssätt och repertoar, säger Stina Jerdborg.
Text: Carl-Magnus Höglund
Stina Jerdborg disputerar med avhandlingen Learning Principalship: Becoming a Principal in a Swedish Context fredagen den 20 maj.