Tove Jansson skrev barnböcker som förklädnad

Agneta Rehal, universitetslektor i litteraturvetenskap, berättar om Tove Jansson under terminens sista Litterära klassiker-föreläsning.

Rubriken på din föreläsning är Tove Jansson – den lömska barnboksförfattaren. Varför lömsk?

– Det är Tove Jansson själv som har hittat på det, det var ett av orden i en rubrik till en essä som hon har skrivit. Hon menar att hon har barnboksförfattandet som förklädnad, hon är en till synes oskyldig barnboksförfattare som döljer sina innersta motiv. Hennes författande är ett dubbelt projekt – dels handlar det om något personligt, utforskandet av en minnet av en lycklig barndom, dels handlar det om konst. Jag är intresserad av det psykoanalytiska i hennes författarskap, jag vill utforska vad som finns bakom den där masken av oskuld.

Och vad döljer sig bakom masken?

– Där döljer sig en person som är intensivt beredd att utforska alla skrymslen och vrår i minnet av en lycklig barndom. Hon undersöker friheten och dess möjligheter och omöjligheter, beroende och oberoende, olika aspekter av relationer, och familj kontra konstnärskap.

Tove Jansson är ju mest känd som författaren till böckerna om Mumintrollen, men hon skrev även för vuxna – romaner, noveller och dramatik. Finns det något särskilt verk du vill lyfta fram?

– Sommarboken, ett slags löst sammanhållen roman. Det är en episodisk berättelse om en flicka och hennes farmor, där vänskapen mellan flickan och den åldrande, men skarpa, farmodern är huvudtemat. Berättelsen är charmerande och väcker samtidigt existentiella frågor, frågor som är gemensamma för både vuxna och barn. Jag tycker också om hennes självbiografi, Bildhuggarens dotter.

Fotnot: Agneta Rehals avhandling (2006) handlade om Mumintrollen, om hur idyllen i de tidiga böckerna senare förvandlas och får en mer dubbeltydig innebörd.

När: 19 maj klockan 18.15–19.

Var: Lilla hörsalen, Humanisten.

Föreläsningen om Tove Jansson är vårterminens sista Litterära klassiker-föreläsning 2015.