Bild
Joan längst till höger tillsammans med några av medlemmarna i sitt team.
Joan längst till höger tillsammans med några av medlemmarna i sitt team.
Foto: Charbel Sader
Länkstig

Två topprankade anslag till Joan Camuñas-Solers forskningsgrupp

Joan Camuñas-Soler fick tidigare i våras Swedish Foundations’ Starting Grant, riktat till projekt som fått A-betyg i European Research Council’s Starting Grant. Dessutom fick Marta Gironella, som är postdoktor i gruppen, Marie Curie (MSCA) post doc-stipendium. Här berättar Joan och Marta mer om syftet och möjligheterna med de båda projekten.

– Med Marie Curie-anslaget är vårt huvudmål att på encellsnivå korrelera cellers funktionella fenotyper med deras genuttryck. Vi vill optimera datainsamlingsprocessen genom att använda high throughput-tekniker, säger Joan.

Joan Camuñas-Soler och Marta Gironella arbetar med high throughput-tekniker i sitt forskningsprojekt.
Joan Camuñas-Soler och Marta Gironella arbetar med high throughput-tekniker i sitt forskningsprojekt.

Joan är en del av Wallenberg Center för molekulär och translationell medicin (WCMTM) och bedriver sin forskning vid Institutionen för biomedicin.

Ett av fokusområdena i projektet är betacellerna vid typ 2-diabetes som är kopplad till kost och livsstil.

– Vi behöver mer information för att bättre förstå varför vissa celler, och varför vissa subtyper av celler, klarar sig bättre än andra i sjukdom, säger Joan.

Ny teknik, andra utmaningar

När Joan gjorde sin egen postdok i USA arbetade han även då med single cell-teknik, men med den stora skillnaden att arbetet utfördes manuellt. Metoden var mycket tidskrävande och Joan kunde analysera cirka 10-20 celler per dag. I det nya projektet där Marta ingår som postdok har förutsättningarna fått helt ny karaktär.

– Med det automatiserade verktyg som vi utvecklar kommer vår utmaning inte att vara tid, utan snarare plats eftersom mängden data kommer att vara enorm och kräva mycket utrymme. Vi måste parallellt ha strategier för hur vi kan utnyttja den data vi samlar in för att på bästa sätt förstå cellers funktion kopplat till diabetes, säger Marta.

I projektet samarbetar Joans team med Anders Rosengrens och Patrik Rorsmans labb på Institutionen för fysiologi, och internationellt med Bioengineering Unit i Chan-Zuckerberg Biohub. Teamet samarbetar också med Core Facilities och SciLifeLab-enheter så som Center for Cellular Imaging och Clinical Genomics.

Marie Skłodowska-Curie Actions (MSCA) är en del av Horizon Europe och är Europeiska unionens flaggskepp för finansiering av forskarutbildning och postdoktoral utbildning.

Celler med elektrisk aktivitet

Marta Gironella (i mitten) tillsammans med kollegorna på labbet Emma Walsh och Paolo Valentini. Foto: Charbel Sader.
Marta Gironella (i mitten) tillsammans med kollegorna på labbet Emma Walsh och Paolo Valentini. Foto: Charbel Sader.
Foto: Charbel Sader

Marta Gironella (i mitten) tillsammans med kollegorna på labbet Emma Walsh och Paolo Valentini. Foto: Charbel Sader.

European Research Council’s starting grant (ERC) riktar sig till lovande forskare som befinner sig tidigt i sin karriär. Joans ansökan till ERC fick ett A i peer review-processen, men missade med knapp marginal anslaget 2023. Som stöd för sådana högt rankade forskningsprojekt vid svenska lärosäten finns Swedish Foundations’ Starting Grant (SFSG) tillgängligt.

Tre SFSG-anslag delades ut i år och Joan Camuñas-Soler är en av dem. Bidraget finansierar framstående och innovativ forskning, och Joan beviljades tre miljoner kronor per år under en fem-årsperiod.

– Inom detta projekt vill vi skapa ett verktyg för att studera funktioner hos celltyper med elektrisk aktivitet inuti människokroppen. Ett huvudfokus är betaceller i bukspottkörteln som tillverkar insulin. Vi kommer också att titta på kardiomyocyter i hjärtat som skapar hjärtats slag, och även på neuroner i hjärnan som skickar elektriska signaler, berättar Joan.

Tanken med projektet är att skapa en teknik som kan mäta cellaktiviteten i vävnader där cellerna interagerar med varandra.

– Detta gör det möjligt att efterlikna miljön som finns i människokroppen, och vi kommer närmare normal fysiologi i våra experiment. Om vi istället hade arbetat med dissocierade celler skulle vi förlora information om vad som händer i vävnaderna.

Hjärtceller i samarbete

Genom att skapa denna nya teknik och integrera den med befintliga verktyg såväl som med olika datamodaliteter, vill Joan bättre förstå hur dessa specifika celler interagerar och påverkar varandra och även varför vissa av dem lyckas fungera trots sjukdom.

I arbetet med kardiomyocyter i hjärtat har Joan ett nära samarbete med forskargrupper vid Wallenberglaboratoriet med fokus på hjärtsjukdomar. Projektet har även internationellt samarbete genom Patrick McDonald vid universitetet i Alberta i Edmonton.

– Samarbeten och utbyte av idéer både lokalt och internationellt är en nyckel för oss och för framgången för projekten, säger Joan.