Utvecklat metod till skydd för hotade ålgräsängar
Genom en ny metod har forskare kunnat identifiera vilka ålgräsängar vid svenska kuster som är särskilt känsliga och värdefulla, samt vilka ängar som bör restaureras inför framtiden.
Friskt ålgräs i Gullmarsfjorden.
Ålgräs (Zostera marina) är en marin blomväxt, som bidrar till en alldeles särskild livsmiljö för en lång rad marina växter och djur, inräknat flera kommersiellt gångbara fiskar som exempelvis torsk.
Nu har en internationell forskargrupp, ledd av forskare från Göteborgs universitet, utvecklat en ny metod för att utvärdera vilka ålgräsängar som är känsligast och vilka ängar som har störst betydelse för en framtida överlevnad.
Viktig för djur och människa
Ålgräset växer på grunda mjukbottnar i de norra delarna av Atlanten och Stilla Havet.
Utmed Sveriges kuster i Västerhavet och Östersjön, fyller växten en viktig ekologisk roll.
– Den är unik, ålgräset stabiliserar havsbotten, förbättrar vattenkvalitén och tar upp näring och kol ur vattnet, och förser därför oss människor med en rad viktiga ekosystemtjänster, säger Marlene Jahnke, huvudförfattare och forskare vid institutionen för marina vetenskaper.
Den nya metoden, som tar hänsyn till ålgräsets spridning och genetik, kan enligt forskarna erbjuda vägar till en bättre förvaltning av de känsliga ängarna.
Genom metoden har forskarna identifierat sådana nätverk av ålgräsängar, som tillsammans ger hög överlevnad och bibehåller hög genetisk mångfald. Det ökar ålgräsets möjlighet till tolerans inför framtida miljöförändringar.
Ängarna minskar
Ålgräsängar är idag en starkt hotad livsmiljö och har dramatiskt minskat på många håll i Kattegatt och Skagerrak sedan 1980-talet. 
Huvudorsaker är övergödning i kombination med överfiske, samt att kusterna exploaterats.
– För att skydda och bevara hotade ängar i våra kustområden krävs snabba insatser inom planering och förvaltning baserade på effektiva vetenskapliga metoder, säger Marlene Jahnke.
Med hjälp av genetiska analyser, demografisk modellering och oceanografiska modeller, har forskargruppen kunnat utveckla den nya metoden, där det framgår hur frön mellan olika ålgräsängar sprids.
Studien har utförts i södra Bohuslän i områden där över nittio procent av ålgräset förlorats sedan 1980-talet.
Åtgärder krävs
Genom den nya metoden har friska ålgräsängar identifierats. Dessa utgör viktiga noder i nätverk av ålgräsängar och bör prioriteras för skydd.
Men forskarna har även identifierat sårbara ålgräsängar, som idag är isolerade från andra ängar samt förlorade ängar som har varit viktiga för nätverken av ålgräs.
– En unik del i arbetet är att vi genom nätverksmodeller kan identifiera historiskt betydelsefulla områden som har förlorat sina ålgräsängar och som bör prioriteras för restaurering genom återplantering, säger Marlene Jahnke.
Den nya metoden kan ge vägledning till förvaltande myndigheter i Sverige. Den kan också användas som en förebild för naturskydd i andra länder och för andra hotade miljöer, till exempel skogar och korallrev, enligt forskarna.
Artikeln Integrating genetics, biophysical, and demographic insights identify critical sites for seagrass conservation är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Ecological Applications.
Här kan du läsa artikeln i Ecological Applications
Kontakt:
Marlene Jahnke (engelsktalande), forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, marlene.jahnke@gu.se, 031–786 18 95, 076–618 1895
Alternativ kontakt:
Per Moksnes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, per.moksnes@marine.gu.se, 031–786 2710, 073–257 6224.
Foto:
Friskt ålgräs i Gullmarsfjorden, foto GU.
Marlene Jahnke, foto GU.
Dött ålgräs, foto E Infante.
Juvenil torsk i ålgräs, foto GU.
Läs mer om forskargruppen Zorros arbete med ålgräs: www.gu.se/zorro